Plaettan

Allt som kunde gå fel på resan till Norge gick fel...
Det började med att bussen som vi skulle ta till Borås inte gick för att det var helg, detta kom vi på samma morgon som vi skulle åka. Så det blev till å ta taxi, svindyrt var det, hade kunnat hyra bil i två dagar för samma pris. På vägen dit kom pappa på att han hade glömt klockan hemma. Ingen jättegrej, men ändå. När vi hade klivit ur taxin kom pappa på att han hade glömt mobilen i taxin så vi fick ringa tillbaka å krångla tills taxin kom tillbaka. Pappa, även känd som Bullmannen hade som vanligt proppat väskan full med sötsaker vilket han avslöjade nu. Sen kom bussen äntligen klockan nio och vi åkte till Göteborg. I Göteborg fick vi vänta lite grann innan vi fick byta till bussen som tog oss till Oslo. Där fick jag sitta i fyra timmar jämte någon som jag inte kände. Men jag spydde inte! :)

När vi kom dit så var det lite lätt kaos, skulle ju växla pengar, hitta arenan och köpa biljetter och vi visste inte var man kunde göra ngt av detta och norrmannen i receptionen var sur. F.ö. är tolatterna i Norge jättekonstiga, Tjej- och killtoaletterna är inte jämte varandra utan det är en bra bit emellan. När vi hade växlat pengar skulle vi försöka ta oss till stadion och vi bestämde oss för taxi dit. Det var en skitcool neger/norsk som kom från "Somaliland, inte Somalia!" som han så viktigt berättade. Han hade skitcool negermusik på också, Daniel är helt säker på att han satt å rökte på i sin taxi.

När vi väl kom fram till Ulleval som stadion heter så skulle vi köpa biljetter. Efter ett varv runt arenan hittade vi en biljettlucka. Pappa bad om att få köpa tre biljetter och frågade om man kunde få sitta i Ungern-klacken. Då kom det fram en annan kärring och sa ungefär "Hejer ni på Ungarn?" "Jaa", säger pappa. "Vi kommer därifrån." "Da får vi ikke sälje till er." "Va?!" "Norske fotbollsförbundet har sakte att vi ikke får sälje till folk som hejjer på Ungarn." Trots att pappa förklarade att vi kom från Sverige, att vi inte var några huliganer, att det var Daniels födelsedagspresent, han till och med tog tillbaka att vi hejade på Ungern så vägrade de sälja biljetter till oss. Då röt pappa till och bad om att få prata med hennes chef. "Ja, då får ni gå til Norske fotbollsförbundet och be om att få prate med biljetteansvarige." Som tur var så låg Norska fotbollsförbundet i samma byggnad så vi gick dit, klagade, de ringde några samtal och vi fick sen veta att det var fixat och att vi skulle gå tillbaka å prata med Charlotte. Charlotte väntade på oss och beställde personligen biljetter åt oss och en stor sten lättade från våra hjärtan. Killen som sålde biljetterna hade f.ö. en skitcool tröja på sig med följande tryck på:

Sen gick vi å åt, tänkte äta på pizzeria men de billigaste pizzorna kostade 120 spänn så vi gick till Burger King där de var lata och bar inte maten till vårat bord som de gör här i Sverige. Där pratade min bror och min far vitt och brett om hur dumma norrmänn är och hur mycket bättre sverige är, detta hade inte varit så illa om inte jag visste att norrbaggarna fattade svenska... Efter maten så tänkte vi shoppa vilket inte gick något vidare efterssom det inte fanns några roliga butiker runt eller i själva stadion och det var en ganska bra bit till "sentrum" som de säger i Norge. Vi försökte gå dit men varken orkade eller visste vägen så vi vände tillbaka. Av någon ofattbar anledning blev de andra medlemmarna i min familj väldigt intresserade av arkitektur helt plötsligt och tog kort på och pratade om alla hus som vi gick förbi. Och det är populärt att hoppa studsmatta på en cyckel i Norge...

När vi kom tillbaka till Ullevall så satt vi i gräset och väntade och åt glass och kakorna vi hade haft med oss. Vi roade oss med att gisa vilka som var ungrare, vem som vann denna lek fick vi reda på genom att svära på ungerska lite halvhögt och se om de vände sig om. Till slut släpptes vi in, fast så mycket bättre var det inte då vi fick sitta där inne och vänta istället för där ute. Detta var hemskt efterssom det under hela dagen hade varit säkert 30 grader varmt och det blev inte så mycket bättre av att stolarna hade värmts upp av solen till samma temepratur. Vi fick se både Ungrarna och norrbaggarna värma upp, något som Daniel var helt överlycklig över. Han tog många kort och videofilmer. Matchen började klockan sju efter en tårfylld nationalsång. Om matchen kan jag säga att norrbaggarna på plan spelade fult, norrbaggarna på läktaren roade sig med vågen (rekordet var fem och ett halvt varv), domaren var dum i huvet och att tränaren i Ungern borde sparkas.

Efter matchen så följde vi med folket bortåt som tre förvirrade får, mest förvirradse var nog jag efterssom jag trodde att vi skulle ta taxi som pappa hade sagt att vi skulle. När vi hade gått typ halvvägs hoppade vi in i en taxi av okänd anledning. När vi kom till stationen var det bara att sitta å vänta på bussen igen, slösade bort både pengar och tid med att köpa seven-eleven-korv, handla på Rimi och köpa glass ocg godis i nån jävla kiosk.

Och två turkar flörtade med mig!

Bussen kom och vi åkte till Göteborg, även denna gång satt jag jämte en okänd perosn. Denna gång en överglad norrman som envisades med att prata med mig. Detta var ett dillemma då jag inte fattar ett ord norska, jag bara log, nickade och hoppades att vi pratade om det jag trodde vi pratade om. När vi kom till Göteborg var klockan tio i tre på natten och terminalen öppande inte förenn klockan fyra så vi fick vackert sitta å vänta utanför. Klockan fyra gick vi in och väntade där inne istället på den buss som skulle komma kvart över sex och som skulle ta oss till Borås. Vi tog istället en buss som gick tio över sex och som tog oss direkt hem till Kinna. På bussen hem höll jag på att sommna hela tiden och jag var mycket lättad över att få komma hem halv åtta på morgonen och äntligen få sova.

Överlag var det faktiskt en ganska kul dag, det var allt krångel och väntan som gjorde det tråkigt.