Jag har tänkt på en sak...

Jag har tänkt på en sak. Jag tror inte att jag har någon riktigt, riktigt nära vän, en sådan som man kan kalla bästis. En sådan som man vet ställer upp i alla lägen och som man kan lita på, en sådan man kan ha jättekul med. Jag tror inte att jag har någon så nära kompis.
Det skulle vara en person, och jag trodde att hon var det en gång, men det börjar bli aldelles för tydligt hur jag bara är ett substitut för henne, ett substitut för de kompisar som inte finns just här, just nu. Det är tydligt att hon betyder mer för mig än vad jag betyder för henne.
Min andra möjliga "bästis" skulle kunna vara en människa som jag stod så nära en gång men som jag nu har glidit ifrån. Jag har kallat henne för min tvillingsjäl, och det menade jag också men vi träffas inte tillräckligt ofta, och jag tror inte att vi kommer träffas oftare heller, oavsett vad andra säger. Tyvärr, det är åldersgrejen som är emellan. Det funkar inte nu när hon håller på att skaffa jobb å så.
Båda dessa personer tycker jag om jättemycket och de betyder ännu mer, men jag vet inte om jag beytyder lika mycket för dem. Man måste kunna få lite också, inte bara ge. Och det är synd.
Jag vet inte om jag saknar en "bästis", man saknar ju inte det man aldrig har haft, men jag vet att jag vill ha en. I alla fall om det är så som alla säger.
Hur får man en? Hur har det kommit sig att jag aldrig har haft, inte ens när jag var liten, någon som jag kan kalla min bästa vän? Någon som man kan skratta med, gråta med, vara arg med. Vad är det hoss mig som gör mig oälskbar? Eller har jag bara inte hittat min perfect match? När kommer jag att hitta den då? Och var?

Kommentarer
Postat av: Pålackjävel

WTF? räknas inte jag eller?

2007-05-17 @ 01:17:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0