En sann historia

Det var de tio sista minutrana kvar av dansen och jag gav allt vad jag hade. Jag flög igenom plijésnurrarna, gjorde en utmärkt kick och mina piruetter var inte av denna värld. Kvar var den sista stegkombinitaionen där man skulle backa bakåt. Jag gick baklänges som jag skulle och gjorde mitt bästa för att gå sexigt som Liza ville att vi skulle göra.

Då hände det; Min förtjusande baklängesgång stoppades av en hoprullad gymnastikmatta längst bak i salen och katastrofen var ett faktum. Jag kände hur mitt högra ben trampade på mattan och sedan hur jag tappade fotfästet. Jag krafsade i luften, desperat efter något att hålla mig i. Jag föll i en evighet och hela mitt liv passerade i revy framför mina ögon. Tillslut kände jag den oundvikliga och outhärdliga smärtan när hela min kropp nådde golvet. Ett stön av smärta undslapp mina läppar.

Jag hade ramlat.


Kommentarer
Postat av: S

It's not the fall that hurts, it's when you hit the ground ^^

2007-10-07 @ 22:00:43
Postat av: Anonym

hahahahahahahahahahahhahahahahqahahahahahahah fyfan va typiskt dig, alltid e det nåt ;P

2007-10-08 @ 15:26:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0