Min farmor
Min farmor är världens snällaste. Hon skulle kunna ge bort allt hon äger och har, bara så länge vi har det bra.
Ett exempel är pengar, hon ger mig och min bror 200 kronor i månaden var fast hon vet att vi får vårat studie/barnbidrag. Dessutom sticker hon till lite extra nästan varje gång vi ses, samtidig som hon gnäller om hur fattig hon är.
Ett annat bra exempel är kläder. Farmor vill gärna att vi har det bra och har ordentligt med kläder, vilket är bra i och för sig, men när hon köper eller beställer kläder utan att prata med oss först, då börjar det bli jobbigt. Kanske låter som om jag är otacksam, vilket jag absolut inte är, men senast idag fick jag två par jeans med broderade blommor på. Det är lite för mycket. Bättre då om hon frågar först, det finns ju faktiskt kläder från Ellos som är snygga också.
Fast det är ändå värst när hon faktiskt frågar om vad man vill ha och man kommer överens om någonting men hon ändå beställer någonting annat. Det är illa. Man kan ju tro att hon fattar när man inte har på sig kläderna eller inte ser direkt överförtjust ut när man får dem, men nej.
Men det bästa exemplet är mat. Min farmor lever med mottot "ett gott mål mat kan bota allt" och hon lever verkligen som hon lär. Varje vecka när vi går dit på söndagsmiddag så finns det minst en stor rätt som hon har lagat, och tar vi mindre än tre portioner var så undrar hon nervöst om vi är sjuka, eller så kastar hon ut sig ett förnedrande "bantar du?" "Nä, jag är bara mätt" blir svaret då. "Mätt? På de lilla?! Det är inte möjligt! Ta lite mer!" "Men jag åt ju en stor portion, jag orkar inte mer" "Ja, ja..."
Dessutom är det en väldans bra taktik att säga att man är mätt, fast man inte riktigt är det, för om man känner min farmor så vet man att hon kommer tio minuter senare med ett fat med kakor och bullar. Ytterligare tio minuter senare så kommer hon med frukt. Duger inte detta har hon glass också. Och här kan man inte ursäkta sig med att man är mätt! Nej, nej, här skall allting ätas upp! Om man inte gör det så trugar hon och frågar om man vill ha någonting annat ända tills man ger med sig och äter en bulle ändå.
Förutom allt detta så får man med sig minst en stor kasse med mat av alla det slag när man går därifrån. Det handlar inte bara om matresterna, nej nej, hon tömmer både kyl och frys för att ge innehållet till oss.
Min farmor är världens snällaste. Fast ibland är hon lite jobbig.
Ett exempel är pengar, hon ger mig och min bror 200 kronor i månaden var fast hon vet att vi får vårat studie/barnbidrag. Dessutom sticker hon till lite extra nästan varje gång vi ses, samtidig som hon gnäller om hur fattig hon är.
Ett annat bra exempel är kläder. Farmor vill gärna att vi har det bra och har ordentligt med kläder, vilket är bra i och för sig, men när hon köper eller beställer kläder utan att prata med oss först, då börjar det bli jobbigt. Kanske låter som om jag är otacksam, vilket jag absolut inte är, men senast idag fick jag två par jeans med broderade blommor på. Det är lite för mycket. Bättre då om hon frågar först, det finns ju faktiskt kläder från Ellos som är snygga också.
Fast det är ändå värst när hon faktiskt frågar om vad man vill ha och man kommer överens om någonting men hon ändå beställer någonting annat. Det är illa. Man kan ju tro att hon fattar när man inte har på sig kläderna eller inte ser direkt överförtjust ut när man får dem, men nej.
Men det bästa exemplet är mat. Min farmor lever med mottot "ett gott mål mat kan bota allt" och hon lever verkligen som hon lär. Varje vecka när vi går dit på söndagsmiddag så finns det minst en stor rätt som hon har lagat, och tar vi mindre än tre portioner var så undrar hon nervöst om vi är sjuka, eller så kastar hon ut sig ett förnedrande "bantar du?" "Nä, jag är bara mätt" blir svaret då. "Mätt? På de lilla?! Det är inte möjligt! Ta lite mer!" "Men jag åt ju en stor portion, jag orkar inte mer" "Ja, ja..."
Dessutom är det en väldans bra taktik att säga att man är mätt, fast man inte riktigt är det, för om man känner min farmor så vet man att hon kommer tio minuter senare med ett fat med kakor och bullar. Ytterligare tio minuter senare så kommer hon med frukt. Duger inte detta har hon glass också. Och här kan man inte ursäkta sig med att man är mätt! Nej, nej, här skall allting ätas upp! Om man inte gör det så trugar hon och frågar om man vill ha någonting annat ända tills man ger med sig och äter en bulle ändå.
Förutom allt detta så får man med sig minst en stor kasse med mat av alla det slag när man går därifrån. Det handlar inte bara om matresterna, nej nej, hon tömmer både kyl och frys för att ge innehållet till oss.
Min farmor är världens snällaste. Fast ibland är hon lite jobbig.
Kommentarer
Trackback
