Plaettan

Är det inte hemskt när man verkligen fattar tycke för någon, verkligen vill lära känna den peronen riktigt bra och man tror att den personen tycker samma sak om en själv, men att man upptäcker att de bara utnyttjar en?
 
Jag blir så jävla trött på människor som bara tar men aldrig ger. Jag ger gärna men jag vill också ha något tillbaka ibland. Känns så jävla meningslöst när man hjälper "kompisar" och lyssnar på deras problem, men så fort de känner sig glada igen så skiter de i en fullständigt. Tills de har problem igen, då duger man, då är man så himla snäll och bäst, då är man bästisar. Men så fort allting är i sin ordning igen så slutar man att existera.

Jag har nu på kort tid haft tre, fyra stycken såna "kompisar" som bara har använt mig som ett paraply. Men jag är så jävla trött på det nu. Jag skall fan ta avstånd från er nu, vill ni fortfrande umgås med mig får ni kämpa för det. För jag orkar fan inte längre. Ska ni ta får ni också ge, annars finns det inget mer att ta av.