Sjuk?
Funderingar...
Jag har redan börjat med lite förändringar, som jag hoppas snart kommer att synas och sedan stanna kvar. Vad det är för något tänker jag inte skriva för jag vill inte jinxa det. Jag erkänner knappt för mig själv vad jag håller på med, så ni är inte dem enda som svävar i ovisshet.
När jag tänker efter så har nog den här sommaren som gått varit min mest sociala sommar någonsin så en del förändringar har redan börjat. Jag hoppas bara att den här känslan inte försvinner nu innan jag har fixat allt.
Det känns bra nu.
Skolan har börjat
För övrigt så lyssnar jag på Kid Galahads nya låtar just nu. Självklart ska ni göra det samma, dem finns för lyssning och nedladdning på Myspace.com/Kidgalahad
Ilska, glädje, mållöshet och tillslut lurad.
Ikväll har det handlat ganska mycket om vänner.
Först fick jag lite antydningar om att det hade hänt en kompis något. Vad det var som hade hänt fick jag aldrig reda på eftersom alla inblandade bollade runt frågan mellan varandra . Jag är ganska orolig men också lite småsur; varför får inte jag reda på något? Jag tror att jag är en bra kompis som kan hålla hemligheter och trösta men varför får jag inte reda på något? Dem märkte att jag blev upprörd men trots det behandlades jag som ett skämt och jag hänvisades till någon annan i min bekantskapskrets som skulle förklara allt. Men det gjorde hon inte förståss.
Nästa grej som hände var att en gammal kompis hörde av sig och berättade att han skulle byta till samma skola som mig. Detta gjorde mig glad, faktiskt överraskande glad. Jag var inte medeveten om att jag hade saknat honom så mycket. Vi har aldrig varit jättenära kompisar och det är inte det att vi har varit ovänner eller så, vi har bara inte talats vid så ofta. Men nu kommer vi nog att göra det mycket oftare. Det kändes bra att prata med honomn.
Efter samtalet på msn med min gode vän roade jag mig med att läsa samtliga blogginlägg på en kompis nyupptäckta blogg (okej, inte samtliga, har ungefär 1 ½ månad kvar). Det blev något av en chock. Hon har gått igenom en massa saker utan att jag ens har varit medveten om det. Jag visste att hennes familjesituation inte var det bästa men det här... Oj... Jag skrev inte ens någon kommentar för jag visste inte vad jag skulle skriva. Och antagligen kommer jag nog aldrig att ta upp det med henne heller, just för att jag är mållös. Dels över hennes situation, men främst över det faktum att jag inte visste om det. Och jag skall kalla mig för en kompis? Hennes kompis dessutom. Vi har glidit ifrån varandra alldeles för mycket, och jag undrar om det kommer att gå att reparera. Speciellt nu när hon kommer att flytta... Jag ångrar så oerhört mycket att jag inte har hållit kontakten med henne mer. Eller att jag inte har tagit upp kontakten när vi har tappat den. Alla löften önskade jag att jag hade infriat. Även om jag skulle älska att ha henne i mitt liv så mycket som jag en gång hade så vet jag inte om jag ens skulle vilja det. Just för att jag skäms så över min insats som vän. Jag förtjänar inte att ha en sån underbar vän som dig.
Edit: Det som det första stycket handlar om gäller inte längre. Det hela var ett skämt som skulle drabba en vän till mig, men när jag kom i vägen och ville veta vad som hade hänt drabbades jag indirekt då dem inte ville förstöra skämtet. Jag tolkade detta som att dem inte brydde sig och blev sur. Men allt är utrett nu och jag kan ärligt säga att dem lurade mig ordentligt. :)
För övrigt så skrev jag detta blogginlägg för ett par dagar sedan men postade det inte då jag inte kunde logga in, därför är allt lite inaktuellt egentligen.
