Plaettan

Det ringde nyss på min mobil. En kille som presenterade sig som Daniel och ringde från Bonniers påstod att jag har varit med i en undersökning på internet, vilket jag säkert har varit, och som tack för min medverkan i undersökningen så fick jag en liten present. Ett knivset från Nagasaki eller något liknande värde 400 kr i butik, och två nummer av Illustrerad Vetenskap helt gratis och utan köptvång , allt jag ska betala är frakten på 69 kr. I all förvirring gick jag faktiskt med på detta. Det är nog bara mig sånt här händer. Vad ska jag nu med ett knivset till?

Jag åkte aldrig till Borås för att titta på Kid Galahad som det var tänkt. Anledningen var, återigen, att ingen kunde följa med mig och jag inte ville åka in ensam. Jag vet inte riktigt varför, men det känns mycket värre att åka in ensam till Borås för att titta på Kid Galahad än att åka in till t.ex. Skene för att titta på dem. Känns väldigt... Töntigt och stalkeraktigt. Jaja, kanske nästa gång. Dem ska spela I borås på tisdag igen, beroende på när vi kommer tillbaka från Rydal och slutar så får vi väl se om jag och någon kompis orkar och vill. Men antagligen inte.

Igår var det fest i Skutesjöstugan. Det var Paulina och Lotta som hade fixat detta. Det började bra, inte minst när jag fick vada i högklackat genom den flod som skogen hade förvandlats till på väg till Ryndal. Väl framme var det knappt några människor, men de flesta kom runt 8, halv 9. Jag hade verkligen skitkul; jag dansade, hälsade på nya människor och drack i måttliga mängder. De flesta andra hade också kul och gjorde samma saker som mig, förutom det där med att dricka måttligt då. Jätteroligt att träffa Jossie igen. :) Ett av kvällens höjdpunkter var då A-Teens version av "Gimmie! Gimmie! Gimmie!" spelades i högtalarna. Istället för att sucka och skrika om att man skulle byta låt utbröt alla i ett unisont "JAAA!" och dansgolvet fylldes snabbare än kvickt. Så där stod vi, hoppades i takt och brölade med i den berömda synthslingan: "dödödödödöDÖÖÖÖHHH, dödödödödödödödödödö, dödödödödödödöööö, dödödödöDÖÖÖÖÖHHH!". Så jävla undebrart.
Allt var faktiskt underbart till runt tiotiden då första spyan inträffade. Den som vomerade spydde ner hela toalettgolvet och väggarna. Detta, i kombination med att folk rökte inomhus fast det stod lappar överallt om att det var förbjudet, gjorde att Paulina (vars mamma inte bara betalade för hela kalaset utan också skulle städa efter oss senare på kvällen) bröt i hop och grät. Så vi som var någorlunda nyktra satte igång med att ta hand om Paulina, den som hade spytt och städa upp toaletten. När allt var någurlunda avklarat så var jag liksom inte på partyhumör längre, även fast detta inträffade redan vid tio-tiden. Och inte blev det bättre av att ytterligare två människor spydde och att det dessutom blev stopp på toaletten. Jag åkte hem vid tolvtiden eftersom att jag skulle åka hem med Ryndal och att han mådde så dåligt så att han var tvungen att åka hem. Egentligen ville jag hjälpa Paulina och Lotta att städa men eftersom jag inte skulle komma hem annars så fick jag se till att Ryndal inte spydde i bilen. 
Trots vissa incidenter hade jag faktiskt kul, iaf de första tre timmarna eller så.  

Kid Galahad var toppen i lördags! Inte alls om förra veckan utan mycket mycket bättre. Mest stolt är jag väl över att jag fick hjälpa dem att bära Mattias mikrofonstativ. Man vet att man har sett för många konserter när bandmedlemmarna ber en att bära deras grejer! Jag fick gå med dem backstage, förbi dem som satt vid ingången. Jag var överlycklig över att jag slapp betala inträde, ända tills jag märkte att det var gratis inträde...

Jag träffade UL också. Mycket trevligt. :)

Vid halv ett-tiden gick bussen som jag skulle ta hem och i god tid gick jag till busstationen. Ca fem minuter efter att bussen skulle ha gått kom jag på att bussen gick vid sjukhuset och inte från den gamla stationen längre. Nästa buss gick över en timma senare. Kraftigt svärande så började jag gå hemåt, fanns inget annat val. Vid Lidl stannade en bil vars förare gjorde tecken med huvudet att jag skulle sätta mig i bilen. När jag tittade oförstående på honom så vevade han ner fönstret. "Ska du till Kinna?" "Jaa...". "Vill du ha skjuts?" "Njaa..." "Hoppa in då." Vilket jag också gjorde. Dumt gjort kanske, men jag tog en chansning. Jag ville komma hem. Jag satt som på helspänn hela resan och var beredd att slå till honom eller hoppa av i farten om han gjorde närmanden. Jag tänkte fan inte bli varken våldtagen eller mördad! Men han var verkligen inte sån, han frågade mig varken vad jag hette eller vart jag bodde. Vi växlade typ tre meningar allt som allt, varav de flesta kretsade kring vart han skulle släppa av mig. Jag fick lite dåligt samvete efteråt eftersom jag hade varit lite kort och lätt otrevlig av rädsla för att bli våldtagen. Men han ville bara skjutsa hem mig så att jag slapp bli våldtagen. Jag visste inte att det fanns såna människor, som liksom hjälper främlingar bara sådär. Tack så himla mycket!

Klockan är nu 20:38 och det är fortfarande en timme och 45 minuter innan bussen går. Kid Galahad hade spelning både i Borås och i Skene idag och bussen ska ta mig till spelningen i Skene som börjar 23:00. Hade egentligen velat gå på spelningen i Borås också, men eftersom ingen ville följa med mig och jag inte ville vara ett  miffo som irrar runt i Borås själv så får jag nörja mig med Skene. Även fast de antagligen kommer att spela både kortare och sämre i Skene (de är alltid bättre utanför Mark än i Mark). Så alla mina vänner, ni kan ta åt er för att jag bara får se Kid Galahad en gång den här kvällen! ;)

I går var hela tjejgänget hos Anna och Josefine och bevisade en gång för alla att man kan ha väldigt kul med små medel. Allt som behövs är en massa godis, tjejspelet "girls" med avslöjande frågor såsom "brukar du gå på bio?" och ett gäng goda vänner. Fast egentligen kan man strunta i de två första punkterna, för roligast hade vi nästan på långpromenaden genom Fritsla. Vid varje korsning ställde vi oss mitt i vägen, snurrade runt, blundade och pekade. Åt det håll vi pekade när vi stannade, dit skulle vi gå.

Bara den här senaste veckan så känner jag att jag har kommit Nina och speciellt Emma mycket närmare, inte minst igår. Emma som var en person som jag faktiskt har haft lite svårt för innan har jag absolut inga resrvationer för nu.

Och kanske det bästa av allt; Annas och Josefines mamma ville sälja sina LP-skivor så självklart slutade kvällen med att jag fick hem ett tiotal "nya" skivor. Riktiga klassiker också! Gissa vem som är glad?