Plaettan

Idag bjöd Fishermans Friends på fika, igen. Och som vanligt var jag nog där mest av alla och åt en massa onyttiga men ack så goda kakor. Som vanligt så blev det liviliga diskussioner i ämnet religion och kristendom i synnerhet. Det blev kanske kraftigare diskussioner än vanligt eftersom våran lärare Peter tittade in, och han är väldigt duktig och påläst, och så hade Fisher bjudit in några personer (jag fattade aldrig vilka de var eller vad dem gjorde där, förutom i egenskap av kristna). Jag gillar att lyssna på dem disskusionerna, religion är väldigt intressant tycker jag. '

Jag själv är något mellanting av kristen och ingeting. Jag är osäker helt enkelt. När jag var yngre var jag väldigt troende, men för ett par år sedan så började jag tvivla och sen dess har jag inte hittat tillbaka. Ibland önskar jag att jag hade gjort det, jag skulle vilja uppleva den gemenskapen och att tro på något så starkt. Det verkar härligt. Jag nämnde detta för Imberg och hon försökte då diskutera med mig varför jag då inte trodde på Gud. Hon ställde en del bra frågor, som vad jag tycker hindrar mig från att tro. Jag kunde inte svara på det. Hon fick mig i alla fall att lova att läsa ett kapitel ur bibeln idag. I utbyte ska hon läsa om Jimi Hendrix på Wikipedia (mitt förslag, hon hade aldrig hört talas om honom) och så skulle hon och Isabel be för mig varje dag i en månad (hennes förslag). Och det är nog där skon klämmer, det är det jag inte gillar med kristendomen och (vissa) kristna.

Vadå be för mig? Låter som om jag är en stackars förtapppad själ eller ngt sånt. Ska hon be till Gud för att Han ska fixa så att jag hittar tillbaka till tron? Men styr Han inte mig då? Det är väl just det som han inte gör, om Han hade styrt mig som en docka hade jag väl redan varit djupt troende? Jag kan läsa bibeln i kväll, men att be för mig är lite överkurs tycker jag. En annan sak jag inte fattar är varför man ska hålla på att sjunga hela tiden? Och alla lekar, vad ska dem vara bra för? Kan man inte bara leva "vanligt" och samtidigt vara en bra kristen? Jag fattar grejen med att inte svära, och kanske även att inte dricka alkohol. Men vad är grejen med kyskhet före äktenskapet, den onaturliga glädjen hela tiden, att samlas i både KUB, KU och Fishermans Friends och anse att homosexualitet är onaturligt? Det är sådana saker som får mig att ta två steg tillbaka. Men samtidigt...

Åh, jag vet inte.