Förintelsens minnesdag

I går var dagen som  vi alla hade väntat på; Förintelsens minnesdag. Mest av allt hade väl vi i SPKS2 väntat eftersom vi skulle hålla i skolans minnesdag. Förberedelserna började för flera månader sen, men vi började bygga utställningsrummen och liknande i fredags, vilket jag redan har skrivit om. I måndags fortsatte vi med byggandet, denna gång var vi i skolan från 8:15 till ca 21:00, Jobbigt värre. Det var mycket tyg som skulle upp på väggarna, många små rekvisita saker att ställa ut och massor med fix med tekniken. Det var ju inte bättre när vi märkte att estetarna hade förstört jättemycket i sovrbaracken. I ett försök att hjälpa till (de påstår att det var så i alla fall) så hängde de upp tyg på väggarna mycket slarvigt och med synliga tejpbitar. Till deras försvar sa dem att de "inte visste att vi skulle göra ett så bra jobb som möjligt". Om det inte vore nog med detta satte de deras rekvisita eller vad man nu ska kalla det mitt i rummet. SPKS2 blev då ursinniga och bannyste esteterna från att "hjälpa till" mer varpå de blev sura och förklarade att de inte kände sig önskvärda där. Klart de inte var! Så de gick hem, vilket bara skapade mer irritation bland oss, att de fick gå hem runt tre och vi fick stanna kvar ytterligare sex timmar.
 
Tisdagen, utställningsdagen, gick bra. Estetarna vågade sig tillbaka till Satelliten igen men försvann spårlöst runt ett-tiden, konstigt nog ungefär samtidigt det var dags att plocka ihop. Invigningen var som väntad; bra dans, tråkig musik, ett tal som kunde ha varit bra om Ischa föberett sig mer (men han hade nog inte tid, som sagt var var vi i skolan tretton timmar dagen innan) och en skrattretande dålig pjäs. Efter lite småplock bland uttällningarna och lite extra effekter i form av öppna fönster var vi redo att ta emot besökare. Det kom mycket folk och såvitt jag vet så var det mest beröm vi fick. Hörde många säga att de gillade Menglere.rummet och att gaskammaren var kuslig. Speciellt Christina Shearer var inponerad. Hon tyckte att det var den bästa utställningen hittills och att vi hade hittat ett sätt att använda ljud på som hon aldrig hade sett förut på en utställning för förintelsen. Det tog jag som glada nyheter! Apropå nyheter, pressen var ju där också. Eller ja, press och press, Borås Tidning. Journalisten var där jättelänge och verkade intresserad, men artikeln i tidningen blev ganska kort. Även Hallands Nyheter var där dagen före. Lokalradion och Markbladet kom aldrig, fast de hade gett ett halvt löfte om det. Ihopplockandet gick snabbt och smidigt, runt två timmar. Allt som allt kände jag mig väldigtnöjd med utställingen men jag är verkligen glad att det är över!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0