Plaettan

Idag hämtade jag ett paket med böcker på Hemköp. Jag innehaver numera fyra av totalt sju böcker som jag ska ha till min första delkurs på universitetet. Jag bläddrar lite i dem nu och börjar fundera på om jag verkligen vill plugga religionsvetenskap. Det är inte det att ämnet inte verkar intressant utan jag börjar fundera på om jag har den entusiasmen som jag tror krävs för att klara universitetet. Jag jämför mig i och för sig bara med pappa, och han kanske är unik?

Han följde med mig till Hemköp, han skulle nämligen handla lite grejer han också. Jag var klar innan honom så jag ställde mig vid tuggummiautomaterna och väntade med mitt paket. Medans han stod i sin kö så började han mima och gestikulera mot mig att jag skulle öppna paketet. Jag bara skakade på huvudet. När han kom fram till mig så sa jag att jag skulle öppna det hemma. Han var förvånad, "det är som julafton ju!", och tjatade till sig att vi skulle öppna paketet i bilen. Och det fick mig att fundera på om jag inte borde vara lika entusiastisk som pappa. Visst är jag glad att jag har fått böckerna, men jag är mest lättad över att ha dem i min ägo och slippa oroa mig över att jaga just de här böckerna i alla fall. Som sagt är det inte det att jag är ointresserad av ämnet men jag kastar mig inte heller över böckerna och ser fram emot att läsa dem. Jag oroar mig mest över att brottas med dem inför alla tentor. Och det kan väl inte vara en bra inställning? Man ska väl vara som pappa och se fram emot att studera? Annars klarar man inte universitetet.

Men problemet kvarstår; hur ska jag öka min entusiasm för kursen? Jag kan inte komma på något jag hellre skulle vilja studera, något som skulle få mig att känna den entusiasmen. Jag vet ju inte ens vad jag vill jobba med!