Tillfälligt ansiktsförlamad

I går hade jag tid hos tandläkaren för att laga två hål. Är inte rädd för tandläkarbesök, det har jag aldrig varit, men var lite extra nervös eftersom det var första gången jag lagade hål (förutom ett jättesvagt minne av att jag har lagat ett hål i en mjölktand när jag var liten). Har ju hört massor med skräckhistorier om bedövningar som inte verkar, tandläkare som lagar fel tand och ondskefulla borrmaskiner. Min tandläkare visade sig vara jättebra, han förklarade hela tiden vad han gjorde, varför han gjorde det, med vilket redskap och hur lång tid det skulle ta. Och det var faktiskt inte så farligt. Jag kände ingenting och allting gick väldigt smidigt. Visst är borrljudet lite obehagligt, men det blir ju bättre av det. Det värsta tyckte jag var bedövningen, eller snarare att kinden svullnade upp och min överläpp hängde. Jag såg ansiktsförlamad ut i flera timmar och kunde inte äta förrän på kvällen. Som tur var släppte det någon timma innan jag skulle åka på fest med Klas, annars hade jag nog velat stanna hemma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0