Plaettan

Ibland så tror man att allting är bra, att man har klarat svackan för den här gången. Frossande i mat - eller att avstå från det helt, beroende på vad man tycker funkar bäst, samtal med vänner och varma kramar har fått en igenom även denna period. Man är glad för att man inte har gjort något alltför dumt. Man går rakt igen, kan njuta av solksenet. Då faller man ner i en grop man inte har förutsett, dess existens kändes alltför främmande för det. Så ligger man slagen igen, med panikångesten som en klump i halsen och man använder all sin kraft för att inte göra något dumt. Ganska fåfängt tänkande egentligen, man vet ju att man kommer att göra något dumt, det är det enda som kan få en att må bra idag.