Fastan är över
Fastan är slut nu och jag tycker att det har gått riktigt bra. Okej visst, att inte äta sötsaker höll typ två veckor men allt det andra höll jag (med undatag av ett par koppar kaffe/té och lika många glas läsk när jag har blivit bjuden och tyckt att det varit oartigt att neka ett redan upphällt glas). Har inte ätit något kött alls under den här fasteperioden, och jag har längtat massor efter kebab, goda korvar, fläskfilé och allt annat gott. Nu får jag äntligen äta det, till exempel åt jag precis en hamburgare. Tycker att det här har varit en nyttig erfarenhet.
I dag
Skulle ha gått till kyrkan i dag, hölls en katolsk mässa i församlingshemmet i Kinna i dag så jag behövde inte ens åka in till Borås, men jag kände inte riktigt för det. Eller, jag kände för det först, men när jag höll på att göra mig i ordning ifrågasatte pappa om jag verkligen skulle gå med tanke på hur mycket jag hostade och nös. Och plötsligt började jag känna efter och upptäckte att jag inte bara nös och hostade, jag hade även ont i njuren av okänd anledning och ont i tandköttet efterosm mina visdomständer har satt igång ordentligt. Så jag beslöt mig för att stanna hemma i dag.
Originalplanen var också att jag skulle hälsa på farmor, det är verkligen på tiden. Men jag har religionsprov i morgon och har inte pluggat någonting eftersom jag har varit hos Henrik hela helgen. Så jag beslöt mig för att skjuta upp besöket hos henne ytterligare lite till och stanna hemma för att plugga istället. I och för sig så hade det nog inte spelat någon roll eftersom jag bara har suttit vid datorn hela dagen i stället för att plugga ändå.
Helgen
Har spenderat hela helgen hos Henrik. Det har varit väldigt trevligt, har alltid roligt med honom. Vi tittade på Breakfast Club (en av mina favoritfilmer), Stockholmsnatt (verkligen inte en av mina favoritfilmer, sjukt pinsam är den), gått på promenader och spelat Mario Cart Wii, bland annat. Åkte hem vid elva på kvällen och jag får alltid så dåligt samvete för att jag åker hem så sent. Vi har jättetrevligt och roligt hela dagen, det är liksom verkligen inte läge att åka hem tidigare, men samtidigt känns det som om jag förstör hela hans lördagkväll eftersom han inte får tid att hitta på något annat så sent. En vacker dag ska jag åka hem ifrån honom normal tid.
Vårtecken
Jag har sett årets första nyckelpiga. Han stod vid busshållsplatsen och väntade på bussen. Fast han skulle inte med samma buss som jag, för han stod kvar när jag gick på min buss.
Våfflor och jobbfunderingar
Hoppas att du inte glömde bort våffeldagen i torsdags. Det gjorde inte jag i alla fall! :)
Jag och mina närmaste kompisar i klassen tar det här med mat på stort allvar så vi hade länge planerat att fira våffeldagen i skolan. Vi tog med oss smet, våffeljärn och massa gott att ha på och började helt sonika att grädda våfflor i skolan. Det var mycket trevligt. Det var många som kände våffeldoften och kom och frågade om de fick ta varsin våffla, vilket de självklart fick. Jag tog på mig ansvaret att grädda våfflorna så jag hoppade fram och tillbaka mellan våra tre våffeljärn och såg till att alla fick perfekt gräddade våfflor. Mina kompisar sa till mig att sätta mig ner och ta en våffla jag också, de kunde ta över gräddandet en stund, men jag lät dem inte. Mina bullmammeinstinkter slog till och jag njöt av att se lyckliga personer äta varma våfflor med glass och jordgubbssylt.
Det var där någonstans det slog mig, eller kanske någon timma efteråt, att det är en av de sakerna som får mig att må riktigt bra. Jag tycker om att ta hand om människor, tycker om vetskapen att det är jag som har gjort att den där personen är glad. Det är kanske något sånt jag vill jobba med. Men vad finns det för jobb? Alla jobb i offentlig sektor och som har med omsorg att göra är lågstatus och lågavlönade. Jag vill ju kunna tjäna ganska bra och inte slita ihjäl mig på ålderdomshem eller ett dagis. Det enda jag kan komma på som har ganska hög status är psykolog, men där är utbildningen typ fem år, vilket inte låter så lockande. Jag har bara tillräckligt med ork att plugga typ två månader till efter gymnasiet, inte fyra fem år.
Kan man inte bara ta jobb som professionel bullmamma?
Inställda fester och borttappade nycklar
I lördags var det fest i Hajoms bygdegård, jag var laddad som fan och såg fram emot en rolig kväll med många kompisar. Strax före sju åkte jag och Gråfalk till Affe på förfest. Det var ganska roligt faktiskt, speciellt när Nicklas, Emil och Oppe kom. Hände inget speciellt egentligen, var bara roligt folk. En överförfriskad kille påstod att jag hette Harry och bodde i Sätila. Är van vid att folk säger fel på mitt namn men Harry har jag aldrig hört förut.
Vid tio, tror jag, åkte vi till Hajom. Efter ett stopp vid Frölle för att äta fyllemat så kom vi fram till bygdegården. Det var fullt med folk, säkert 150 pers bara i kö i trädgården. Och sen var det minst lika många till inomhus. Snuten var där, de hade inte börjat köra ut folk än, men jag hörde hur de sa till ett par andra att det var lika bra att åka hem för man kom inte in. Gottfrid själv (det var bl.a. han som hade festen) sa tydligen att man fick köa i en timme för att komma in. Lät inte roligt, så efter fem minuter i Hajom satte vi oss i bilen igen för att åka till Stars istället. Jag stannade typ 20 minuter där, tyckte inte att det var så roligt. Drängarna var där och spelade och folk som går dit för Drängarnas skull är inte min typ av folk. Så jag gick hem.
Redan när jag kom hem upptäckte jag att min hemnyckel var borta, men det var först dagen efter när jag var nykter som jag blev säker på att jag hade supit bort den. Har försökt ringa Affe och se om den kan ligga i hans rum, men får inte tag i honom. I dag var jag uppe vid låssmeden och kopierade Daniels nyckel så nu har jag en egen nyckel igen. Skönt det. Men vill fortfarande få tag i Affe, känns inte helt bra om någon får tag i den nyckeln och får reda på vart den går. Är ju inte en jättestor risk att någon tar sig in här med hjälp av den, men risken finnns ju ändå.
Min stora kärlek är slutsåld
Jag är så besviken! I dag kom H&M:s Garden Collection ut, en sjukt snygg collection som jag har peppat inför i månader. När jag såg förhandsbilderna för kollektionen så blev jag genast kär i ett speciellt plagg. Det var en vit tubklänning (som även fanns i rött) med rynk i överdelen och stora rosor på kjolen. "Det där är min studentklänning!" tänkte jag och ringade in den 18 mars i almenackan. Alldeles nyss gick jag in på hemsidan för att beställa min drömklänning och med min vanliga otur så var den slut. Hade aldrig kunnat ana att efterfrågan var så stor, annars hade jag beställt den i morse. Usch, nu måste jag leta upp en ny klänning, men den kommer inte vara i närheten så snygg som den jag hade tänkte mig från början.
Den här, fast i vitt, skulle jag ha.
Grodlandets nationaldag
I dag är det Grodlandets nationaldag. Det var nära att det inte blev något firande, eftersom ingen hade bakat någon tårta. Jag, Gråfalk och Imberg gick ner till MM och köpte tårtor på svenskan, så då blev firandet räddat. Det är sjukt mysigt att frossa i onyttigheter tillsammans med några av sina närmaste vänner. :)
Är sjukt peppad inför London!
I maj åker jag tillsammans med min underbara klass till London. Vi ska stanna där i en vecka och bo på ett vandrarhem vid Hyde Park. Jag är väldigt väldigt taggad inför resan. mer taggad än vad jag är inför Milano fast Milano är närmare.
Jag tycker att varenda tidning nu för tiden har Londonguider, alla är väldigt intressanta och informativa. Istället för att plugga igår så ägnade jag flera timmar åt att sätta ihop dessa till en egen Londonguide. Den är uppdelad i olika kategorier, som "mat", "shopping", "turistattraktioner Ulf kanske kommer att ta oss till men om han inte gör det så kan vi gå dit ändå" och "turistattraktioner Ulf inte kommer att ta oss till". Guiden är inte klar än men är i skrivande stund uppe i fyra sidor. Jag försöker hitta gravplatser som är värda att besöka men jag hittar ingenting, det finns inga som har dött i London, alla bara dör i Paris. Har hittat typ tre gravplatser som är värda att besöka varav en är Shakespeare men till honom har jag konstigt nog hittat fyra olika adresser. Jag vill också gå på en massa roliga gamla klassiska musikklubbar som är musikhistoriskt viktiga, men jag kommer inte på namnet på några. Jag får nog ta och läsa igenom alla mina musikböcker och anteckna namnen.
London kommer att bli sjukt kul!
I tell myself "Hey! Only fools rush in"
Jag har kommit på att jag hatar känslan av att vara lurad. Synd att jag var tvungen att lära mig det den hårda vägen, genom att vara godtrogen och bli lurad. Gång på gång.
Anna och Fakiren
Anna Bergendahl vann årets Melodifestival, även om ni knappast har missat det. Tyckte att hon hade en helt okej låt och hon har en helt okej röst och ett helt okej framträdande. Både låten, rösten och framträdandet växer, vilket är en fördel i Sverige där man genom systemet med delfinaler, andra chanser och finalen får lyssna på låtarna flera gånger. Dessutom har låten spelats flitigt i radio. Men i Eurovision, där Europa får höra låten endast en gång, så kommer den inte att funka. Som sagt, det är ingen dålig låt, men den fastnar inte efter första lyssningen. Jag tror att vi kommer att få det svårt att ens komma förbi semifinalen. Annas låt och framträdande kommer att försvinna i mängden.
Min personliga favorit var Salem al Fakir och jag tror faktiskt att han hade kunnat placera sig ganska bra i Eurovision. Det är en bra låt som fastnar direkt, mycket beroende på att han sjunger refrängen nio (!) gånger under tre minuter. Han är dessutom mer av en färdig artist, men tre skivor under bältet. Anna ska släppa sin debutskiva i april. Tror det hade varit lättare att lansera herr Fakir utomlands.
Får väl se i maj om jag får äta upp mina ord, men jag tippar på en mittenplacering i semin för Sverige och Anna Bergendahl.
Nervöst sammanbrott
Jag skulle ha gjort min redovisning i engelska i dag men jag klarade bara inte av det. I går när jag övade bröt jag ihop och grät. Jag försökte verkligen klara av redovisningen men någongång när jag blinkade bort tårarna så att jag skulle se vad som stod på papperet när jag övade för mig själv så insåg jag att det skulle bli omöjligt att göra det framför 20 kritiserande ögonpar. Min bror såg att jag hade gråtit så han hjälpte mig att träna. Han tvingade mig att göra redovisningen för honom och rättade mig när jag uttlade ord fel och gav mig uppmuntran när jag gjorde rätt. Jag fick också ett förmaningstal om att ingenting i livet är gratis och att ingenting skulle bli bättre av att jag grät. Han avslutade med att det var värre för honom än vad det var för mig för han hatar att se någon han älskar må dåligt. Daniel är underbar, världens bästa bror, men han kommer aldrig att förstå. Han har aldrig haft problem med självkänslan och han har aldrig brytt sig om att ta till sig om vad andra tycker om honom. Det är klart att jag vet att ingenting kommer gratis, men vad han inte verkar förstå är att jag inte satte mig på tvären och började gråta bara för att det var lite svårt. Jag gör inte så, inte längre. Jag klarar verkligen inte av ens tanken på att hålla en redovisning på engelska.
I morse började jag gråta igen när jag tänkte på redovisningen. Där och då bestämde jag mig för att jag var tvungen att prata med Frida om det. Det var det första jag gjorde på lektionen och när hon såg tårarna i mina ögon sa hon att hon förstod. Jag ska få göra det för bara henne och kanske några utvalda ur klassen. Jag ska ge henne en riktig förklaring i min loggbok tänkte jag.
Såg också att Emma, Isabel och Anna-Maria tisslade och skrev medelladen om mig efter att de hade sett att jag pratade med Frida. Hatar när folk pratar om mig, även om jag antar att det inte var alltför negativa saker de sa, de är ju trots allt mina vänner.
Katolsk mässa i Borås
Var på min andra katolska mässa och min första i Borås katolska kyrka i dag. Fortfarande är det ganska ovant och jag hänger inte med på allting, även om Kristina visade mig i dag var i psalmboken det stod om liturgin. Men jag håller mig fortfarande någonstans i mitten när vi går in i kyrkan så att jag kan följa efter de andra och härma dem. Finns så mycket jag inte kan än och som jag hade missat helt om jag inte gick efter och gjorde som de andra, till exempel att göra korstecknet med vigvatten innan man går in i själva kyrkorummet. Men jag trivs, jag tycker att det är mysigt och alla är så snälla mot mig. Nästa vecka ska Bosse och Kristina till ett kloster istället, då kanske jag ska följa med.
London är lite närmare...
London med klassen är lite närmare. Vi hade möte om det i dag och Ischa har tydligen hittat en billig resa med Ryan Air. Som det ser ut nu så får vi boende och flyg för de 2000 kr per person som skolan betalar, vilket är goda nyheter. Jag har ju skrivit förut att jag har varit orolig för att jag inte kommer att ha råd, men just nu ser det ut som om jag kan få ihop det. Fast priset känns lite för bra för att vara sant, jag kommer inte känna mig riktigt säker förrän efter resan, eller möjligtvis då vi har bokat allting. Jag hoppas att det bli av i alla fall, London verkar vara en underbar stad!
Önödiga fakta om idag
Två veckor med fasta, tycker att det går jättebra, har vant mig ordentligt nu.
Har varit en lugn dag i dag, ingeting speciellt har hänt.
Ska alldeles strax åka till sjukhuset och lämna blod.
Donera ägg?
Jag tittade på Efter tio på TV4 idag och de pratade om ägg- och spermadonationer. Jag som har anmällt mig till donationsregistret, ger blod och har funderat på att anmäla mig till Tobiasregistret (där man ger benmärg) lyssnade noggrant. Har inte ens tänkt på att man kan ge ägg också och på så sätt hjälpa människor ännu mer än vad jag redan nu gör. Det som är lite skrämmande är ju att det är ett riktigt ingrepp när man ska ta ut äggen, och innan dess är det sprutor och hormon en tid innan. Man får bara donera ägg sex gånger, men samtidigt så har varje familj som använt sig av donerade ägg rätt att begära ett syskon till sin unge. Så som mest kan det springa omkring 12 ungar som är till hälften mina. Fast det är ju inte säkert att varje donerat ägg resulterar i en lyckad graviditet. I Sverige, till skillnad från t.ex. Danmark, är det tillåtet för barnen att söka upp sina föräldrar. Fast jag oroar mig faktiskt inte så mycket för hela den grejen, det känns inte verkligt på något sätt. Det är mer som när jag lämnar blod, inte tänker jag på vem som får mitt blod och hur det går för den personen. Jag lämnar bara ägg, när de är ute ur min kropp har de ingeting med mig att göra längre. Jag oroar mig mer för själva ingreppet och så, det känns lite läskigt.
Men jag ska nog inte lämna ägg än på ett tag, man rekomenderas att ha skaffat de barn man själv vill ha först. På något sätt känns jag för ung för det också, känns som om det blir "bättre" om jag väntar ett par år först. Men jag kan faktiskt tänka mig att göra det.
Min första katolska mässa
Har glömt att berätta att jag var på min första katolska mässa i går. Jag tyckte att det var trevligt! :-) Jag hängde inte riktigt med i allting på själva mässan, det var en massa saker jag inte riktigt höngde med på. Som när man skulle knäböja, när man skulle säga saker i kör (oich vad man skulle säga i kör) och vad den lilla klockan egentligen hade för funktion. Men alla människorna var väldigt trevliga, personerna jämte mig delade med sig av sina psalmböcker och när jag kom dit så såg prästen att jag var ny och presenterade sig. Jag tyckte om mässan, det var mysig. Efteråt så fikade vi, det var flera som personligen bad mig att stanna kvar till fikat. Alla satt runt ett stort bord och fikade med kaffe och kakor och pratade. Alla var vänliga mot mig men jag fick bäst kontakt med två tanter. Desirée var jättesnäll, och hennes exmake hade varit från Ungern så hon kunde mycket om Ungern och hade varit där. Det pratade vi om mycket. Kristina var en annan tant, som tydligen hade känt min gamla rektor och som tyckte om montessoripedagogiken. Kristina och hennes make bor tydligen på samma gata som jag, så hon erbjöd sig att låta mig följa med på mässor i Borås om det finns plats i bilen. Jag ska definitivt gå på fler mässor, jag trivdes verkligen.
