I should have known as much
Idag hade vi prov i svenska. Det gick skit, kan jag säga. Men jag är inte så nervös för jag tror inte (eller, jag vet) att Magnus inte sänker mig för att det gick skit på ett prov. Fast, jag kommer känna mig pissig när jag inte får bäst i klassen... Jaja, den dagen den sogen.
Hade också ngt slags möte om klassresan, fick bl.a reda på att Monika hade ändrat sig och att vi inte var lediga på fredagen, sånt blir man sur på. Vi verkar vara ett steg närmare iaf, fast inget är direkt bokat eller bestämt fortfarande. Tror inte att den blir av, om jag ska vara ärlig. Men om det inte blir av vill jag göra ngt iaf, kanske tälta vid nån sjö eller sova över hos ngn.
Är så glad att du finns!
Prince
.
Lista!
1.vad heter du? : Nicolette Nagy
2. vad skulle du vilja heta om du fått välja själv ? : Rebecka, eller något annat fint.
3. vilket andra namn tänkte dina föräldrar ge dig ? : Ursula. :(
4. vilket stjärntecken är du? : Stenbock.
5. vilken årgång är du? : 1991
6. vart bor du ? : Hede.
7. bott utomlands ? : Nope, tråkigt nog=(
8. flyttat antal gånger : En gång, fast det minns jag inte.
9. vart skulle du vilja bo ? : Var som helst, typ.
10. vilken skolklass? : Nian.
11. vad vill du bli när du blir äldre? : Kändis;)
UTSEENDE
1. hur lång är du ? : 171 ½ cm.
2. hur mycket väger du ? : hah
3. hårfärg och frisyr ? : Brunt och konstigt.
4. ögonfärg? : Brun.
5. mest nöjd med ? : Finns inget.
6. minst nöjd med ? : Allt.
7. skostorlek ? : typ 41/42
8. glasögon ? : Egentligen, fast nu har jag mina älskade linser. :D
9. har du några piercingar/tatueringar ? : Icke... men de kommer
FAVORITER
1. filmer ? : The breakfast club, Erternal sunshine of the spotless mind, Pulp fiction m.m.
2. låtar ? : för tillfället : vad som helst med Prince.
3. årstider? : Vår/Sommar just nu. Brukar gilla den årstid som är för tillfället.
4. mat/dryck ? : Oj det finns så mycket!
5. djur ? : Vovve och Grodor.
6. färg ? : Grön.
7. parfym ? : Har då ingen aning...
8. tv-program ? : Typ allt bra. :)
9. ämne i skolan ? : SO kanske?
10. sysselsättning ? : Vara me mina underbara kompisar, eller ngt åt det hållet.
KLÄDER
1. vad använder du för jacka just nu ? : Min salt/peppar- mönstrade när det är riktigt kallt, annars ingen.
2. vad använder du för skor just nu ? : Mina myggjagare, mina vita lackskor eller mina gröna ballerinaliknade saker.
3. favoritfärg på kläder ? : hmm.. de är svårt. Grönt och svart, kanske. Nu till sommaren skall det vara mycket ljusa och roliga färger iaf.
4. favoritmaterial på kläder ? : Vet inte. Inget obekvämt iaf.
5. vilka kläder skulle du vilja ha just nu ? : Det finns så mycket...
6. favoritaffärer ? : H&M och typ Gina och Lindex.
7. för ungefär hur mkt köper du kläder för i månaden ? : Typ för de ja har råd med.
8. favoritmärke ? : ja gillar inte märken. Är de snyggt så köp de=)
DITT RUM
1. stort, litet eller mittimellan ? : Litet, vill ha mycket större.
2. vilken färg på tapeterna ? : Vitt. Skitfult.
3. vilka färger går rummet i annars ? : Typ inga. Matchar inte för fem öre.
4. favoritmöbel i rummet ? : Sängen, tror jag.
5. vad vill du ändra där inne ? : helst allt.
6. vad har du där inne av följande :
a) tv ? : Nepp.
b) video/dvd ? : Nepp.
c) dator ? : Nepp.
d) sterio ? : Jopp.
e) telefon ? : Jopp.
7. vad ser du om du tittar ut genom ditt fönster ? : Gräs?
8. vad gör du oftast i ditt rum ? : sover.
9. vem förutom du brukar sova din säng ? : Mina vänner.
10. favoritpryl i rummet ? : Kanske mina skivor och min stereo?
BLANDAT
1. vad heter din morfar ? : Han heter Sándor Sallai.
2. vad har du i din :
a) jackficka just nu? : Ett par örhängen.
b) skolväska just nu? : Har faktiskt ingen, i sånna fall min påse och där ändras innehållet hela tiden.
c) handväska eller liknande just nu?: Ehum.. Massa skräp å en plånbok typ
3. vad är du beroende av ? : Potatissallad.
4. vilket land kommer du ifrån ? : Ungern
5. vilken sorts lipsyl använder du ? : lite blandat.
6. vad tror du på ? : Religion typ?
7. vilken religion tillhör du, om du ens tillhör någon ? : Katolik.
8. vad köpte du senast ? : Godis antar jag.
9. har du något husdjur ? : Två sköldpaddor.
10. vad bor du i ? : Villa.
GREJER
1. plånbok?: Silvrig och röd. Skitful och skitgammal.
2. tandborste? : En röd/vit.
3. smycken ? : har nästan alltid på mej örhängen...
4. solglasögon ? : Ett par svarta, ett par bruna och två par vita.
5. nagellack ? : Silvrigt just nu.
PRYLAR
1. mobil? : Vet inte riktigt. Den är silvrig. Tror det är en Sony Ericsson.
2. cykel? : har en röd, tror jag.
3. moped? : Nepp. Vill inte ha nån.
4. jeans? : de finns la ett par stycken i garderoben...=P
And I´m bleeding, and I´m bleeding and I´m bleeding
Orkar inte höra sanningen, snälla ljug för mig.
Lista!
De fem ord/meningar/uttryck/whatever som jag använder mest:
1. Jasså?
2. Precis!
3. Exaktimundo.
4. Hihi!
5. Jag vill ha potatissallad!
Objektet för min åtrå...
Never trust a hippie.
Nu har det börjat. Vi visste båda två att det skulle hända, men inte nu, inte så snart. Eller visste vi också detta men ville inte inse det? Det skulle ju hålla till sommaren åtminstonde, sommaren är väl inte här än? Redan stöts jag bort och blir utfryst, jag märker det. Och inte blir det bättre av att jag blir avundsjuk på varenda person som får ett leénde av henne. Eller det kanske inte skulle ha börjat än? Det kanske bara är så att hon har tröttnat på mig i förtid, innan det var planerat att hon skulle bli uttråkad. Kanske, struntade hon i planerna och gjorde, som så många andra gånger, som hon själv ville? Och som så många gånger blir det jag och inte hon som får ta emot sviterna, för hon glider genom livet på ett bananskal. Men jag har aldrig klarat av det, därför är det jag och inte hon som får ta smällen. Det är synd, väldigt synd. Fast hon bryr sej väl inte. Alltid är det hon i första hand, alltid är det hon i centrum, alltid skall alla andra falla för hennes humörsvägningar och nycker. Men varför bryr jag mig då? Varför vill jag inte att det skall ta slut?
Men det är nog mitt fel. Ja, så är det förståss, jag har tråkat ut henne och nu har hon inget annat väl än att avbryta här och nu. Ja, så är det. Mitt fel. Alltid.
Kanske skall jag börja, för det funkade ju inte att ty mig till henne mer, att göra mer saker för henne. Kanske skall jag stöta bort henne, så blir det jag som går ut ur striden med högburet huvud, jag som avisade henne. Men så kommer det inte bli. Jag gillar henne aldelles för skarpt och hon är aldelles för medveten om att hon klarar sig utan mig. Hon är aldelles för medveten om att jag inte klarar mig utan henne. Så varför skulle hon bry sig? Varför skulle jag? Varför skulle jag?
Övermogen?
Din vuxenpoäng är: 11.4
Din ålder borde vara 21.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
| Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen? eller varför inte beställa en resa till Kos? |
Vad tycker ni? Är jag för gammal för min ålder? Nja, jag vet inte... Kanske.
Testa er på http://vuxenpoang.com
I wanna know why everybody's good intentions try to make a fool outta of me
I tigeröga var vi aldrig riktigt kompisar men aldrig riktigt "fiender" heller. Du hängde med ElinåCattis eller Kajsa, och Jaana. Kajsa och Jaana var jag också med ibland, om jag inte minns helt fel så delade vi fyra bord ett tag (innan Monika fick en annan av sina "pedagogiska" ideér vill säga).
I sexan var det typ samma sak. Vi umgicks inte med samma personer och därför umgicks inte heller du och jag särskilt mycket. I sjuan hände det saker. Du började vara med Jonna och jag var med Emil, Erik, Hanna och Cassie. Även fast det var total kalabalik då och skitsnack till höger och vänster så ser jag tillbaka på det som en ganska rolig tid ändå, det var på något sätt roligt att snacka skit om dig och Jonna och om hur "fjortis" ni var, roligt att "kriga". Undrar om det beror på att jag har fått lite perspektiv eller att jag har glömt.
Det var väl också här någonstans jag började studa. Jag såg alltid dig som den smartaste i klassen, det kommer jag nog alltid att göra. Så när jag började studa jämförde jag mig med dig, något som jag fortfarande gör.
Åttan minns jag inte typ, vi bråkade inte så jättemycket, eller gjorde vi det? Jag minns bara att i början av åttan så "hatade" alla dig och du var utfryst (något som du orsakade själv om jag skall vara ärlig). Sen började Hanna vara med dig och fler och fler "förlät" dig och grävde ner stridsyxan så att säga. Även jag. Men trots det fick jag länge länge höra "Varför är du sur på Klara för?" "Jag är inte sur på Klara." "Men sluta vara så jävla barnslig, det hände ju för ett halvår sen!" "Jag är inte sur på Klara, det hände förra läsåret liksom." "Men du är ju sur! Sluta vara så jävla barnslig!" "Men jag är inte sur på Klara! Visst, jag är inte arg på henne men jag tänker inte bli bättre kompis med henne än vad jag var från början bara för att hon inte snackar lika mycket skit om mig nu!" Tillslut fattade de flesta. Fast jag måste säga, jag gillar inte hur du tillslut blev utmålad som ett "offer", att det var bl.a. jag som hade börjat snacka skit om dig och Jonna och därmed startat "kriget" (för det var det inte väl?). Men men, det var för länge sen nu.
Början av nian var the time of our lifes, typ, eller det kändes bra iaf. Sen började skitsnacket igen och jag blev riktigt, riktigt sårad när ni snackade skit om mig i rummet brevid. Men det är mer eller mindre glömt nu. Hela strumpincidenten var, tror det eller ej, ett sätt att försöka sluta fred på. Det gick inte riktigt som det skulle... Jag försökte att köra på tekniken "var glad och låtsas som om det regnar", så när du stog brevid mig i matkön och jag kände den där stämningen som blev mellan oss så fort vi var i samma rum så ville jag desperat hitta något vi kunde prata om, något som skingrade stämningen. Jag tittade ner på golvet, och visst gick tanken att dina strumpor inte matchade genom mitt huvud men det var mer som ett konstaterande, inte på ett nedlåtande sätt. Så var "strumpor" det bästa samtalsämmne jag kunde komma på. När jag hade frågat ett par stycken om deras strumpvanor, och de hade kollat konstigt på mig, så tänkte jag fråga dig, för att få i dig i santalet eller något antar jag. Men det blev fel och resten vet du lika väl som jag.
Efter vårtat samtal och vårat fina samtal med klassen känns det bättre, lite lagom falskt och glatt. Fast jag undrar fortfarande vad jag hade gjort för fel.
Jag tror att allting bottnar i att jag, ända sedan du växte om mig, har varit avundjuk på dig. Avundsjuk på din längd, avundsjuk på att du var Monikas gullegris, avundsjuk på dina betyg. Allt det här har jag också varit eller är, åtminstonde bitvis och ibland men det känns som att jag alltid har fått dela med mig till dig, eller kanske till och med avstått min plats och tvingats ge den till dig. Inget av detta är något som du rår för, det förstår jag lika väl som vemsomhelst, men inte är jag mindre avundsjuk för det. Och det är lite synd, för även om vi helt uppenbart inte passar ihop som kompisar å sånt så har vi ju ändå en hel del minnen tillsammans, vi hade nog fått fler om vi inte "hatade" varandra hela tiden.
Hmpf
Bror min fyller år idag vilket han har utnjyttjat till max genom att tigga både allsång och Kinder Maxi. Utegympa var det idag, jag och Hanna höll i det och alla gjorde allt för att förstöra. Vänta bara till din tur Emil, vänta bara... Träffade Jennie (Eller Jenny?) på vägen hem idag, satt och pratade med henne hela vägen. Hon är trevlig hon, hoppas att hon börjar dansa. Vad mer då? Vet inte.... Orkar inte blogga.
Nostalgi
Han är en sån där person som alltid kommer att betyda mer för andra än vad andra gör för honom. Han är så jävla charmig, det är han verkligen. Är man med honom i fem minuter är man glad i en vecka. Därför var det så sorgligt att se hur han har förfallit. När jag gick därifrån var det med ett fånigt leende på läpparna och en stark känsla av att jag älskar honom. Inget av det är utsuddat än.
Åååååååååååååååhhh vad jag ångrar att jag inte hängde med honom till Göteborg!
Jag vill ha tilbaka gamla XXX.
Liten jämförelse...
Fy fan... Det är vid sådana tidpunkter man är beredd på att godta mormors och morfars erbjudanden om att åka ner.
Bror min berättade vidare att hans kompis hade fått en uppfattning om att människor i norden var väldigt kalla och inåtvända och när jag och min bror diskuterade detta så höll vi med. I Sverige brer man ut sig på bussen för att ingen ska få plats jämte, för det vore hemskt om man satt jämte någon man inte kände, i Ungern skulle man aldrig tänka sig att göra så. I Sverige är man självgod och tävlingsinriktad, i Ungern är det en helt annan stämmning, en mer vänlig liksom. Men vi känner igen oss i det betendet, vi har verkligen blivit "svenska" på flera sätt. Är det klimatet som har krypt in under skinnet på oss?
Men det är ju kallt här, borde man inte vara mer öppen då och värma varandra? I Ungern är det jättevarmt men trots det så umgås man och är mycket mera social än här. Vill man på fest i Ungern går man ut på gatorna och dansar, i Sverige sitter man inne.
Åh vad jag längtar ner... Det var ju ändå sju år sedan vi var nere, fem år sedan vi såg mormor och morfar. Men samtidigt, hur kul var det då? Vi satt mest bara där, åkte vi nånstans så åkte vi till den där jävla bassängen. Och deras jävla snålhet! Inte kunde vi köpa någonting utan allt skulle vi ha med, så ville vi äta var det gammal ljumem juice och pannkakor som gräddades i förra veckan som stod på menyn. Men jag kan inte låta bli att tänka att det skulle kanske vara annorlunda nu, vi är ju ändå 15 och 16 nu, vi har ju mer att säga till om liksom. Elle kanske inte...
Suck.
Allt jag vet är att jag vill dit. Nu.
Jag har tänkt på en sak...
Det skulle vara en person, och jag trodde att hon var det en gång, men det börjar bli aldelles för tydligt hur jag bara är ett substitut för henne, ett substitut för de kompisar som inte finns just här, just nu. Det är tydligt att hon betyder mer för mig än vad jag betyder för henne.
Min andra möjliga "bästis" skulle kunna vara en människa som jag stod så nära en gång men som jag nu har glidit ifrån. Jag har kallat henne för min tvillingsjäl, och det menade jag också men vi träffas inte tillräckligt ofta, och jag tror inte att vi kommer träffas oftare heller, oavsett vad andra säger. Tyvärr, det är åldersgrejen som är emellan. Det funkar inte nu när hon håller på att skaffa jobb å så.
Båda dessa personer tycker jag om jättemycket och de betyder ännu mer, men jag vet inte om jag beytyder lika mycket för dem. Man måste kunna få lite också, inte bara ge. Och det är synd.
Jag vet inte om jag saknar en "bästis", man saknar ju inte det man aldrig har haft, men jag vet att jag vill ha en. I alla fall om det är så som alla säger.
Hur får man en? Hur har det kommit sig att jag aldrig har haft, inte ens när jag var liten, någon som jag kan kalla min bästa vän? Någon som man kan skratta med, gråta med, vara arg med. Vad är det hoss mig som gör mig oälskbar? Eller har jag bara inte hittat min perfect match? När kommer jag att hitta den då? Och var?
Gårdagen
Sen bar det av till Napoli med Duschack, han är så snäll å gullig. Vi åt pizza, det var gott men kanske inte så nyttigt.
Dansen gick sådär, var lite småfel, men annars var det bra. Snorungrana var inga snorungar faktiskt. De var jättesnälla och hjälpte mig å så. Hoppas att de fortätter vara det.
När jag kom hem tittade vi på Eurovsion Song Contest. Kommentaren från pappa om negern i Schweiz: "Vafan, Schweiz är ju typ det svåraste landet i världen att få medborgarskap i, vad gör han där? Han måste vara någons husdjur eler något!" Min pappa upphör aldrig att förvåna mig... Jag gick och la mig efter alla bidragen, var så trött att jag somnade direkt.
Hoppas att The Ark vinner på lördag!
En av fotbollsgrabbarna
Det var faktiskt riktigt, riktigt skönt att bara få springa och skratta villkorslöst utan att behöva bekymra mig om nästa drag. Helt underbart, till och med när det började regna. Inte slutade vi då, nä nä, vi är ju "fotbollsgrabbar!"
Jag ska nog vara med i morgon igen...
The paper called it suicide pt.2
Jag skulle vilja säga att jag var en femte figur; Berättaren. Att jag observerade och berättade. Jag skulle vilja säga det. Men tyvärr gör jag inte det.
Jag utger mig för att vara en av Dem. Jag beblandar mig med rätt folk och härmar, låtsas vara som De. Men långt, långt inne är fortfarande gasbubblan kvar. Där sitter en liten rädd varalse och behagar alla andra, väntar bara på bekräftelse från alla andra. Men varelsen fårt inte synas, inte visas för någon. Därför är jag så bra på att spela en av Dem.
The paper called it suicide
Men jag kallar det att dö långsamt. För det är ju så det är, man blir långsamt av med min sin indentitet. Snart är man bara intresserad av att se till alla andra och deras behov och man är bara en skapelse av Deras nyckfulla behov. Och man finner sig i det för man inte värd något annat, det är vad man har hört hela sitt liv så varför skulle det inte vara sant? Man uppfyller Deras behov, gör vad De vill att man ska göra, ger Dem vad De vill att man ska ge Dem och drar sen in sig i sitt skal för att inte vara ivägen. Tills De ropar igen. Likt Askungen gör man än det ena, än det andra, är alltid ute för att tjäna. Och förtjäna.
Förtjäna vänliga blickar och leenden som inte är falska, förtjäna Deras gillande, förtjäna att finnas till. För om man har fått bekräftelse så är man på väg mot att vara en riktig varelse som har lika stor rätt att andas och finnas till som De. Men vägen dit är lång och den kantras av elaka kommentarer, blickar och hat. Ett steg fram och två steg tillbaka hela tiden. Tills man tar inte orkar mer, tar sats och springer ut. Hela vägen springer man. Ibland ramlar man och förpassas tillbacka där man var men ibland så kan man komma i mål. Man blir verklig, en riktigt människa. Man lever, andas och behöver inte göra något för någon. Men då glömmer man. Man glömmer allt man har varit med om och man gör precis samma sak mot de som fortfarande inte finns, mot de som inte vågat springa i mål än.
De som inte har börjat springa än tittar med beundrar på världen som finns, på de som har fötts på nytt och blivit verkliga och undrar vad hemlgheten är. För tanken att alla kan klara av det slår dem aldrig. De tror att de som har klarat det hade något speciellt, något som de själva inte har.
De som är kvar får bygga en glasbubbla, en glasvärld, runt sig, det är enda chansen för dem att överhuvudtaget klamra sig fast på gränsen till denna värld. I glasbubblan kan de se ut men de andra kan inte se dem. I glasbubblan är de lite, lite skyddade. Ibland ramlar man ut ur den men man får klättra upp igen och låtsas som ingeting. "Vadå? Vem, jag? Jag har väl inte gråtit? Jag mår bara fint, finns det något jag kan göra för dig?" För så är livet för dem och det har de accepterat.
Inte för att de inte längtar till andra sidan, till att bli verklig, men de vet att de inte klarar av det. De vet att det inte går och att de inte får. Att de förpassade till att inte finnas, förpassade till gränsen till denna värld, förpassade till att inte ha fötts. De som inte inte har fötts än ska leva hela sitt liv så här.
Men det finns undantag, de som vågar springa och förlösas på nytt är ett. Det andra är de svaga. De svaga orkar inte leva på gränsen som ofödda foster i en glasvärld. De tynar bort, ibland snabbt och ibland långsamt. För de orkar inte.
Men de är okej, alla kan inte vara starka. Alla klarar inte av att leva på gränsen. Gör du? Eller har du redan sprungit över gränsen? Elller är du en av de svaga?
Don't that make you want to smile?
Namn: Nicolette.
Bor: Rosa villa i Kinna.
Civilstatus: Singel vad jag vet.
Intresse: Musik, dans, kläder, shoppa.
Skola: Jaa, du...
Jobb: Inget. Om någon har ett sommarjobb så hojta till!
Läser just nu: Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet av en författare jag inte kommer ihåg just nu och kemiboken.
Bästa filmerna: Eternal sunshine of the spotless mind, Pulp Fiction, gamla Disney och kanske nån till.
Musik: Lite av allt.
Spelar atm: Om du menar musik så inget just nu.
Religion: Det vete fan...
Historia: Ganska intressant. Speciellt när det kommer till krig.
Litteratur: Läser helst skönlitteratur, är just nu på väg ut ut en Stephen King period. Få se om jag ramlar tillbaka i sommar då jag har tid att läsa.
Syskon: Min käre lillebror.
Sysselsättning vid datorn: Forum och bloggar.
Laster: Mat.
Bra egenskaper: Snäll, utåtriktad, är mig själv, har bra msuiksmak. (Allt detta enligt en kompis)
Är fildelning ok?: Ja.
Husdjur: Två sköldpaddor; Puff och Eddy. Och dammråttor.
Inredning: Är mycket intresserad.
Händigheter: Vet inte... Är inte så händig. Men jag kan knyta skosnörerna själv! :D
Organisering: Ibland är jag organiserad. Däremot är jag ett planeringsfreak, om nånting ska hända måste jag har reda på alla detlajer så fort som möjligt och ha allting klart flera veckor i förväg.
Petighet: Väldigt noga med att allt jag gör ska vara perfekt. Har prestationsångest.
Utseende: 171½ cm lång, vikten hemlig, bruna ögon, brunt hår och bra smak på kläder xD
Stil: Lutar mest mot rock/punk.
Piercingar: Fyra hål i öronen. Vill ha mycket mycket mer.
Tatueringar: Inga än, men har ett gäng planerade.
Kommande utbildning: Går allt rätt så blir det samkult och sen universitet.
Handstil: Fult.
Sjukdomar: Har då ingen aning...
Politik: Blå.
Utmanad av Misse
1. Jag är alldeles för snäll och har alldeles för lätt att ge med mig om någon ber mig om något. Ofta går det ut över mig själv, förutom då det faktum att h*n som ber mig om något får som den vill och (förhoppningsvis) blir glad.
2. Jag äter nötter och andra salta snacks med sked. Jag äter allt ifrån jordnötter till solrosfrön i en skål med sked. Fråga mig inte varför...
3. Jag är perfektionist vad gäller mig själv och mina egna prestationer men har inga problem med att leva i en svinstia. Om jag inte är bäst kan jag likla gärna lägga av, då gör jag mig hellre till så att jag får sämre resultat än vanligt.
4. Jag är dålig på att säga rätt saker vid rätt tillfälle och mina skämt är ofta lite för grova vilket ofta resulterar i att jag sårar människor utan att jag menar det.
5. Jag är aldelles för långsint. Sårar någon mig så glömmer jag det inte i första taget. Å andra sidan är jag duktig på att låtsas som ingeting så det kanske går på ett ut.
6. Jag fick en gång, kan inte ha varit mer än 8-9-10 år gammal, komplimanger för mina piruetter av min danslärare och jag är fortfarande stolt över det.
Jag utmanar:
Polacken http://bloggis.se/polacken
Jansson http://bloggis.se/pinton_jansson
Hanna http://hannanaeini.blogg.se
Klara http://klaradenrara.blogg.se
Magnus Uggla http://magnusuggla.nu
