Ödmjuk

Jag kan glädja alla som känner mig att dem känner en kändis; Undertecknad är nämligen med på tacklistan på Magnus Ugglas senaste skiva. Om jag vore lite mera teknisk kunde jag ge er bildbevis, men jag är inte teknisk så ni får tro på mitt ord eller komma hem till mig så ska jag visa mitt namn. Eventuellt kan ni också gå in på närmaste skivaffär och kolla.

Jag är berömd! (nästan iaf)



Uggla Magnus, Pärlor åt svinen 2007

I can change, I can change, I can change but who do you want me to be?

Jag blir så iriterad på folk som är sura på varandra utan att säga vad det är. Och när man frågar så vägrar de svara, på sin höjd får de ur sig ett "nä, jag vet inte, jag bara stör mig på dig". Men jag stör mig på en massa olika personer men då umgås jag inte med dem lika mycket, jag går inte runt och snackar skit om folk bakom ryggen på dem för det. Man kan vara trevlig fast man inte "klickar" utan att vara falsk. Okej om man faktiskt har gjort något konkret, men när man inte ens vet vad det är, hur skall man kunna ändra sig då eller be om förlåtelse? Det värsta av allt är när man faktiskt försöker vara trevlig, nät man tänker att om man är snäll och glad och rolig så tinar man upp dem och då kanske den hemska spänningen som  hänger i luften så fort man är nära varandra försvinner. Sen så upptäcker man att det inte funkar, tvärtom faktiskt. De har bestämt för att hata dig och så är det med det. Inga vilda hästar i världen kan få dem att ändra sig, för det vore att medge att man är svag, att ge någon annan rätt. Jag har haft det så här med olika personer så jävla länge ju och det är så jävla löjligt. Väx upp och våga ta en konflikt eller skit i det bara.


Fy fan.

Sagan om min (snart) allt för tidiga död

Om någon undrar (antagligen inte) varför jag har bloggat så sällan så beror det på trötthet. Detta är även anledningen till att jag kanske inte har ringt en del personer så ofta som jag hade velat.

Och vad beror denna trötthet på då? Jo, ni förstår, det är inte vilken trötthet som helst, det är skoltrötthet. Två månader i skolan och jag är redo att hoppa av vilken dag som helst nu. Eller eventuelllt ta livet av mig. Det är vilket som. De senaste veckorna har vi haft minst ett prov i veckan, ofta två. Det kanske värsta provet är över nu, historian, men det gick så otroligt dåligt att jag antagligen får göra om det. "lägg av nu Nico, så dåligt gick det inte" tänker ni kanske nu. Men jo,detta är enda gången då jag inte överdriver; Jag gissade på frågorna. Gissade. Trots att man har, som Sara så träffande uttycktde det, gått runt med historiaboken på armen som en bebis så fastnade ingenting. Det var för stort helt enkelt.

Men lovet kom i alla fall som en räddande ängen, skulle inte ha stått ut en dag till. Jag känner mig nästan som en robot. Tyvärr måste jag plugga under lovet ändå eftersom jag har uppsamlingsprov på samhällskunskapen på tisdag (valfri person som känner sig manad och som kommer ihåg frågorna får gärna hjälpa mig), naturkunskapsprov på torsdag och svenskaprov på fredag. Underbart!


image181


SP1B´s, numera bortadopterade, bebis.

(hoppas att det inte gjorde något att jag snodde bilden, Elin)

När jag var i din ålder hoppades jag att få träffa min mattelärare och ingen brydde sig

Ta första bokstaven i ditt förnamn:
A: När jag fyllde fem
B: Igår
C: I förmiddags
D: För tre år sedan
E: I torsdags eftermiddag
F: För tio minuter sedan
G: För tio år sedan
H: För två minuter sedan
I: För en liten stund sedan
J: När jag var liten
K: När jag gick ut senast
L: På min födelsedag
M: För en sekund sedan
N: När jag var i din ålder
O: När jag fick besök
P: För två månader sedan
Q: Precis nyss
R: Idag
S: För tolv timmar sedan
T: För en timme sedan
U: När jag var ledsen senast
V: När jag städade senast
W: För fem månader sedan
X: När jag ringde min bästa vän senast
Y: I förrgår
Z: För en vecka sedan
Å: För två veckor sedan
Ä: Igår morse
Ö: När jag var på semester

Ta första bokstaven i ditt favoritbands/din favoritartists namn:
A: hoppade jag på
B: åkte jag båt med
C: hoppade jag hage med
D: mördade jag
E: retade jag
F: hoppades jag att få träffa
G: fotograferade jag
H: slog jag till
I: hoppade jag hopprep med
J: sprutade jag vatten på
K: badade jag med
L: kysste jag
M: hade jag sex med
N: dyrkade jag
O: hatade jag
P: duellerade jag med
Q: rånade jag
R: log jag mot
S: skallade jag
T: drömde jag om
U: tafsade jag på
V: bröt jag näsan på
W: applåderade jag åt
X: var jag med
Y: stirrade jag hotfullt på
Z: lekte jag med
Å: kraschade jag en bil med
Ä: körde jag över
Ö: sparkade jag

Ta första bokstaven i ditt efternamn:
A: Grynet
B: Carola
C: en hund
D: mig själv
E: tre grisar
F: Shan da Man
G: Ronald McDonald
H: min bästa vän
I: en idiot
J: Marilyn Manson
K: Orlando Bloom
L: min låtsaskompis
M: Paris Hilton
N: min mattelärare
O: Jack Sparrow
P: Zlatan Ibrahimovic
Q: min granne
R: Rafael Nadal
S: min mamma
T: en ko
U: hundra hönor
V: kungen
W: George Bush
X: min mormor
Y: Tyke
Z: Lena PH
Å: kronprinsessan
Ä: Usama bin Laden
Ö: Basshunter

Ta första bokstaven i din pappas förnamn:
A: för att han/hon/de räckte ut tungan åt mig.
B: eftersom jag var hög.
C: för jag hade slagit ut en tand.
D: för mitt hår var trassligt.
E: för vi ville det.
F: och vi/jag ska göra om det om tio minuter.
G: och det bryr jag mig inte om.
H: och sen skrattade jag i fem minuter.
I: eftersom hon/han/de inte gav mig en kram.
J: och sen åt jag en jordgubbsglass.
K: och det gjorde ont i mitt hjärta.
L: och ingen brydde sig.
M: eftersom vi bryr oss så mycket om varandra.
N: eftersom röster i mitt huvud sa åt mig att göra det.
O: eftersom jag var sugen.
P: för att jag skulle bli känd.
Q: för att jag var arg.
R: för att jag skulle få status.
S: för att jag ville ha öl.
T: och sen gick jag och köpte lite hårnålar.
U: och sen gjorde jag en ful min.
V: och sen skrek jag.
W: för att jag hade brutit benet.
X: eftersom jag hade ont i armen.
Y: eftersom jag var glad.
Z: om jag hade tappat rösten.
Å: för att ingen ville veta av mig.
Ä: för att jag var mobbad.
Ö: och sen flydde jag från polisen.


Jag älskar den skolan

Antagligen så kommer ingen som inte har gått/går på Mongossori fatta det här inlägget, kanske inte ens dem, men det är okej, det är som det ska vara.

Jag var och hälsade på Mongossori i veckan och det var underbart. Det första jag gjorde var att springa upp till fotbollsplanen, eftersom det främst var fotbollsgrabbarna jag ville träffa, men mitt hjärta blev krossat då jag halvägs såg att ingen var där.  Jag vände mig om och genast var det som om ett molntäcke sprack upp och solskenet spred sig, som om hundra vita duvor flög genom luften, alla världens kyrklockor började ringa, som om milijoner människor hurrade; Jag såg Eddie, Daniel, Isbjörn och Dudziak gå över parkeringen i riktning mot Willys.

Eddie ignorerade mig och gick mot fotbollsplanen, Isbjörn och Daniel tittade trött på mig innan de gick in på Willys och Dudziak förklarade sin plan om att hämta Competionskorna, lägga dem i en påse och knyta om så att dem skulle mögla och slutligen slänga upp påsen med skorna i upp på takplattorna i skolan så att det skulle lukta skit. Allr var som vanligt med andra ord. Senare träffade jag även Selver, han var halvsur på mig som vanligt, men jag tror att han spelade, Selver älskar nog mig innerst inne. ;)




Jag försökte desperat att hitta en bild som sammanfattar det hela men hittade ingen bild som kunde förmedla det jag ville utan att kalla det personangrepp eller hets mot folkgrupp så jag uppmanar er att istället tänka på det minne eller den bild som sammanfattar mongossori bäst för er.


Jag kokar av ilska!

Nu har helevet frusit till is! Först vinner Finland Eurovision Song Contest och nu skall Al Gore få Nobels fredspris! Detta måste vara ett skämt!

Han åker runt i stora jumbojets som släpper ut massor med avgaser världen runt och predikar om att man inte skall skräpa ner naturen, han har gjort en film som antagligen har gjorts på ett så omiljövanligt sätt att det spelar ingen roll om han faktiskt lyckas övertyga en milijon männniskor om att leva miljövänligt, dem skulle ändå inte kunna kompensera för hans skit; Och detta får han Nobels fredspris för. Han har inte gjort något för mänskilgheten eller miljön men ändå får han detta åtråvärda pris. Ghandi föreslogs men blev anvslagen fyra, fem gånger och fick det aldrig, Bono har nominerats flera gånger men har aldrig fått det, men bara för att det är i ropet och politiskt korrekt just nu (precis som att det var politiskt korrekt att vara feminist runt år 2000) så får Al Gore Nobels fredspris. Det är ju fan skandal.

Han står ju inte för sina principer och åsikter heller; på 80-talet var han tillsammans med sin fru en av grundarna till PRMC (den förening som satte dem där små "parental advisory"-lapparna på skivor) och ansåg att rockmusik var djävulens verk och borde förbjudas, i alla fall skall inte barn och ungdomar lyssna på det. I somras så satte han ingång Live Earth där bl.a. Metallica och många andra av de band som han bara några år tidigare ansåg som "farliga" spelade. Så uppenbarligen så lever han inte som han lär och är bara en ögontjänare som hoppar på det ämne som för tillfället är trendigast. Ska verkligen en sådan person få Nobles Fredspris?

Men om vi nu antar att han faktiskt lever 100% miljövänligt, att han faktiskt har gjort en stor sak för miljön/mänskligheten/freden. Varför skall han, en man som släppte en film förra året, ändå få Nobelpriset i år när t.ex. Nobelpriset i fysik har granskats i 40 år innan dem har fick Nobelpriset? Varför skall inte Al Gore granskas i 40 år? Min förklaring är att Nobelpriskommiteén har fått hybris och vill hoppa på ett hett diskuterat ämne för att få lite rampljus på deras kala hjässor, eller eventuellt att Al Gore har mutat dem.

Nu får ni vad ni vill iaf; Uppmärksamhet och publicitet

En tid tillbaka har det pågått en liten diskussion på min blogg. Inget ovanligt då bloggar är till för att uttrycka sina åsikter och argumentera, men det konstiga i denna diskussion är att bloggens innehavare, altså jag, inte är en av de diskuterande (med undantag för ett inlägg). Ännu underligare i denna redan bissarra diskussion är ämnet; Huruvida jag känner Erik Hultén eller ej. Underligast av allt är nog det faktum att ingen av de diskuterande vill stå för sina åsikter och är anonyma.
Här följer diskussionen i sin helhet fram till nu: (observera att "namnen" har jag lagt till själv och att de har fått dessa efter deras IP-nummer. Det kan vara samma personer som skriver många gånger fast vid olika datorer. Jag tror att så är fallet, för annars är det oroväckande många som är engerade i detta...)

Anonym 1: "du känner juh inte enns honom!"


Plättan: "Anonym 1, det gör jag visst. Om du inte klarar av att skriva in ditt namn i en liten ruta så är du antingen otroligt dum eller otroligt ful. Jag gissar på en kombination av båda."


Anonym 2: "haha lol !"

Anonym 2: "ful och dum ? varf känner ni varanndå?"


Anonym 3: "kanske att dom går i samma klass?"


Anonym 4: "känner man nån för att man går i samma klass då elle?? patetiskt"


Anonym 5: "dom ses och pratar med varandra varje dag? kanske? palla negga."

Hittills tycker jag att diskussionen är roande, men onödig. Ja, jag går i samma klass som Erik och jag känner honom, kanske inte jätteväl men jag känner honom ändå.
Skulle faktiskt vara lite trevligt om ni ville stå upp för era åsikter och namnge er själva, ni kan göra det privat till mig eftersom ni verkar känna mig, ni tror er veta vilka jag känner i alla fall.


One day we all can say we're gone and haunt the ground we're from

Jag är en perfektionist när det gäller mig själv och mina prestationer. Jag har fått höra att jag är bra på att trösta folk och göra dem glada när dem har varit ledsna. Så självklart, som alltid, så vill jag vara bäst på det och trösta alla jättebra. För det mesta går det bra, tror jag, men det känns som om jag inte kan trösta dig. Varför? Vad gör jag för fer? Vilka ord vill du höra? Lär mig att trösta dig, för jag vill inget hellre än att göra dig glad.

En sann historia

Det var de tio sista minutrana kvar av dansen och jag gav allt vad jag hade. Jag flög igenom plijésnurrarna, gjorde en utmärkt kick och mina piruetter var inte av denna värld. Kvar var den sista stegkombinitaionen där man skulle backa bakåt. Jag gick baklänges som jag skulle och gjorde mitt bästa för att gå sexigt som Liza ville att vi skulle göra.

Då hände det; Min förtjusande baklängesgång stoppades av en hoprullad gymnastikmatta längst bak i salen och katastrofen var ett faktum. Jag kände hur mitt högra ben trampade på mattan och sedan hur jag tappade fotfästet. Jag krafsade i luften, desperat efter något att hålla mig i. Jag föll i en evighet och hela mitt liv passerade i revy framför mina ögon. Tillslut kände jag den oundvikliga och outhärdliga smärtan när hela min kropp nådde golvet. Ett stön av smärta undslapp mina läppar.

Jag hade ramlat.


Min farmor

Min farmor är världens snällaste. Hon skulle kunna ge bort allt hon äger och har, bara så länge vi har det bra.

Ett exempel är pengar, hon ger mig och min bror 200 kronor i månaden var fast hon vet att vi får vårat studie/barnbidrag. Dessutom sticker hon till lite extra nästan varje gång vi ses, samtidig som hon gnäller om hur fattig hon är.

Ett annat bra exempel är kläder. Farmor vill gärna att vi har det bra och har ordentligt med kläder, vilket är bra i och för sig, men när hon köper eller beställer kläder utan att prata med oss först, då börjar det bli jobbigt. Kanske låter som om jag är otacksam, vilket jag absolut inte är, men senast idag fick jag två par jeans med broderade blommor på. Det är lite för mycket. Bättre då om hon frågar först, det finns ju faktiskt kläder från Ellos som är snygga också.
Fast det är ändå värst när hon faktiskt frågar om vad man vill ha och man kommer överens om någonting men hon ändå beställer någonting annat. Det är illa. Man kan ju tro att hon fattar när man inte har på sig kläderna eller inte ser direkt överförtjust ut när man får dem, men nej.

Men det bästa exemplet är mat. Min farmor lever med mottot "ett gott mål mat kan bota allt" och hon lever verkligen som hon lär. Varje vecka när vi går dit på söndagsmiddag så finns det minst en stor rätt som hon har lagat, och tar vi mindre än tre portioner var så undrar hon nervöst om vi är sjuka, eller så kastar hon ut sig ett förnedrande "bantar du?" "Nä, jag är bara mätt" blir svaret då. "Mätt? På de lilla?! Det är inte möjligt! Ta lite mer!" "Men jag åt ju en stor portion, jag orkar inte mer" "Ja, ja..." 
Dessutom är det en väldans bra taktik att säga att man är mätt, fast man inte riktigt är det, för om man känner min farmor så vet man att hon kommer tio minuter senare med ett fat med kakor och bullar. Ytterligare tio minuter senare så kommer hon med frukt. Duger inte detta har hon glass också. Och här kan man inte ursäkta sig med att man är mätt! Nej, nej, här skall allting ätas upp! Om man inte gör det så trugar hon och frågar om man vill ha någonting annat ända tills man ger med sig och äter en bulle ändå.
Förutom allt detta så får man med sig minst en stor kasse med mat av alla det slag när man går därifrån. Det handlar inte bara om matresterna, nej nej, hon tömmer både kyl och frys för att ge innehållet till oss.

Min farmor är världens snällaste. Fast ibland är hon lite jobbig.

Tjuvlyssnat

Är ju inne på tjuvlyssnat varje dag å kollar lite och jag måste säga att den här är så underar att den måste publiceras på min blogg. Heil the mom!


Gröna linjen, Globen

En kille ~15 sitter och ser sur ut. Musik ekar ur hans hörlurar. Hans mamma ~45 försöker få till en konversation, men får bara korthuggna svar. Till slut frågar hon vad han lyssnar på och pekar på sitt öra.
Killen: Nasum.
Mamman: Jaha, tror du jag skulle gilla det?
Killen: Meh, nä, det är punk!
Mamman: Unge man, för det första lyssnade jag på punk innan jag ens träffade din pappa, och för det andra är väl Nasum snarare grindcore?
Killen tittar chockat på sin mamma.


If you walk out on me, I'm walking after you

Är vänner som man inte kan lite på värda att ha?

Glädjedans

Yeeey! Selver har förlåtit mig! Nästan iaf, och han kanske driver med mig, men han kallade oss för vänner! Detta är underbart! :D

Ursäkter

Har prov i naturvetenskap i morgon och borde verkligen plugga men bestämde mig för att hålla löften till vänner är viktigare. Så därför gick jag till Pernillas praoplats efter skolan. Det visade sig vara mycket roligare än väntat vilket gjorde att jag sköt upp pluggandet ett par timmar. När jag kom hem tänkte jag "jag måste ju få känna att jag är hemma också, sitta ner och softa" så jag satte mig med en chokladbit (döm mig inte) och slötittade på Vänner. Sen kände jag ju att jag bara var tvungen att gå in på msn och kolla alla bloggar och sånt, det var ju länge sen (varje dag kan vara oerhört sällan). Nu börjar jag få slut på ursäkter till mig själv om varför jag skall skjuta upp pluggandet. Kanske måste jag städa rummet?

RSS 2.0