2008 års soundtrack
- Frank Zappa - Vilken man! Vilken mustasch! Vilka texter! Frank Zappa är ett geni, och även om det tog ca fem lyssningar innan jag stod ut med honom och ytterligare lika många för att förstå hans storhet så måste jag säga: wow!
- Thin Lizzy - Okej, självklart har jag hört dem förut, det tog mig inte 17 år att upptäcka Thin Lizzy, så obildad är jag inte. Och jag har till och med haft perioder med dem förut. Men ändå så höll dem mig i ett järngrepp hela sommaren. Och jag återupptäckte dem. Igen. Dancing In The Moonlight har en självklar plats på 2008 års soundtrack.
- Kid Galahad - Ett av världens bästa band. Behöver jag säga mer gott folk?
- The Osmonds - Hörde låten Crazy Horses tidigt i våras på VH1 och på den vägen är det. Oerhört underskattade, och om dem bara fick vara mer kreativa och fortsätta i samma spår som på Crazy Horses och Hold her Tight så är jag övertygad om att musikhistorien skulle se helt annorlunda ut idag.
- Small Faces - Underbart band! Det är ett sånt där band som alla har hört, men som ingen känner till. Men börja med Itchycoo Park och Lazy Sunday så inser du att du har hört dem en milijon gånger förut. Sen är det bara att fortsätta. :)
Bubblare: Britney Spears Womanizer, Katy Perry Hot N Cold, Pink So What, Die Toten Hosen Hier Kommt Alex, The Last Shadow Puppets My Mistakes Were Made For You
För övrigt tycker jag att musikåret 2008 har varit ganska lamt. Rihanna kom ut med sin femte skiva eller nått på typ tre år, massa indie som är för konstigt för att nå radion men som alla musikkritiker (naturligtvis) ändå älskar (enbart för att verka pålästa och svåra) och ESC vanns återigen av en artist som alla hyllade men som ingen har sett röken av sen dess. Det som skulle föreställa årets bästa band och skiva, Glasvegas, tycker jag är förvånandsvärt tråkigt och förutsägbart. Visst, dem är inte direkt dåliga, men årets bästa? Nja, skulle inte tro det. Men med Franz Ferdinand som kommer i början av 2009 så verkar nästa år mycket lovande musikmässigt. :)
Nyår
Nu är 2008 till ända och 2009 äntarar om mindre än fyra och en halv timme. Hur var 2008 då? Jovars för min del. Träffade ett helt gäng nya polare, blev bättre vän med en del som jag redan kände, pappa lärde sig äntligen att han kan lita på mig, dock gjorde den där lilla incidenten i somras att han fick ganska bra bevis för det motsatta, jag upptäckte än en gång att jag är mer kär i kärleken än den tilltänkte i fråga, jag träffade min stora idol Linda Skugge... Jo, 2008 var nog helt okej, men jag hoppas att 2009 slår den med hästlängder!
Jag ska, som traditionen föreskriver, ha några nyårslöften. Och de är följande:
- Jag ska bli smal - ok, jag vet, det har man varje år, men i år ska det funka! Jag ska lägga lite press på mig, och inte börja sbälta mig direkt med start i morgon, utan ta det lite lugnt med ett nytt moment var 14 dag. Från och med i morgon så ska jag inte äta efter klockan sex.
- Jag ska skaffa bättre betyg - Ok, detta komemr att gå åt helvete, men man kan väl försöka?
- Jag ska bli snällare - Säger väl sig självt?
Gott nytt år!
Julafton
Hela dagen gick bra tills vi skulle titta på Mamma Mia, som jag fick i julklapp, tillsammans hela familjen på kvällen eftersom det ändå inte fanns ngt bra på TV. Det gick bra i tio-femton minuter tills min överförfriskade ppapa började tjata om att filmen var skit, att Björn och Beny mjölkade ABBA till bristningsgränsen och klagade på det mesta. Han slutade inte fören filmen var slut. Men han märkte nog att jag inte tyckte om det, för jag tror han såg mina tårar i ögonen när jag gick på toa för att samla mig, för sen lugnade han ner sig. Sen gick jag och plockade ihop och senare lade jag mig, med all julkänsla som bortblåst.
Det värsta var nog när han försökte skylla på mig, att han får tycka vad han vill och att det inte är hans fel att han inte tycker om filmen. Han får tyckta vad fan ha vill, det var inte det jag blev ledsen för. Det som gjorde att ännu en julafton slutade i tårar var ju att han förstörde allting, han förstörde inte bara mitt goda humör utan också julafton.
Jag var sur i typ tio minuter då jag vägrade prata med honom, men sen gjorde jag som vanligt och "förlät" honom och låtsades som ingeting. Dock så var han mer svårövertygad än vanligt, han fortsatte att fjäska till och med i morse. Men efter att ha ljugit för den tusende gången om att allting var som det skulle så nöjde han sig.
Allt jag ville var att mysa med min familj...
Det är ju faktiskt julstämmning med en telefonräkning man inte kan betala
Nu är det julafton, det är säkert ingen som har undgått detta så egentligen är det onödigt att jag påpekar detta. Jag sitter här i min röda klänning som visar så mycket klyfta att jag har fått nåla ihop den med säkerhetsnålar, pappa lagar maten och ska snart hämta farmot och julkänslan har faktiskt börjat att infinna sig.
Våran julgran, som vi faktiskt högg själv iår. Det går inte en dag utan att pappa berömmer sig själv över den fina idén och säger att det är den finaste granen vi någonsin haft "den barrar inte ens!". Jag har inte hjärta att påpeka att papa brukar säga så varje år och att det är ytterst ovanligt att en gran börjar barra efter bara en halvtimme inomhus.
Årets skörd av julklappar. Det är inte mycket, men det räcker för oss.
Annie, detta är till dig! Se det som en julklapp ;)
Julavslutningen
Pysseldag
Tänkte berätta, typ en vecka för sent, vad vi höll på med förra onsdagen, alltså den 17:de december.
Jag, Imberg, Emma, Nina och Isabel åkte hem till Anna och Josefine för att baka lussekatter, göra kola, tillverka små fina kort, göra knäck och spritsa namn på pepparkakor. Sagt och gjort, så fort vi kom dit så satte vi igång med våra uppgifter. Jag och Nina började göra lussekatter, Annorna gick för att införskaffa grädde och mjölk och resten satte i gång med att pyssla. Jag och Nina, de enda två i gänget som aldrig hade gjort lussekatter, försökte att följa Annas recept till punkt och pricka. Vi lyckades ganska bra med det, tyckte vi. Förutom en liten detalj; Anna hade glömt att skriva att vi skulle ha i jäst vilket upptäcktes när degen var klar. Annas mamma fick tillkalls i panik, hon knådade in jästen och satte degen i ett vattenbad så att den skulle bli varm. Och tror det eller ej, det funkade. Förutom detta blev det inga större misstag, alla kolor, kort och allt annat som skulle göras blev avkalarde en efter en. Tillslut satt vi där på golvet i Annas och Josefines vardagsrum halv nio på kvällen och kände oss som tomtenissar när vi paketerade in allting i cellofanpapper i små paket.
Dagen efter, torsdagen närmare bestämt så var det den stora dagen. Klassen gick och satte sig i klassrummet för dagens första gemensamma lektion. Ca fem minuter sen så kommer Ulf, utklädd till tomte och med påsen innehållande de små paketen i ena handen. Han hann med ett "Ho ho ho, finns det några snälla barn här?" innan hela klassen exploderade i ett gapskratt. Ankompanjerad av fnitter lyckades han dock dela ut alla små paket, vilket blev mycket uppskattat. Glädjen blev ännu större när Anna gav honom hans paket som hon hade lyckats gömma undan.
Det stämmer verkligen; det är bättre att ge än att få. :)
Kaninspelet
Spela! http://www.ferryhalim.com/orisinal/g3/bells.htm
Kalabalik i kubik
Det började med att ca kvart över sex så ringde farmor eftersom hon hade haft en mardröm och undrade om vi levde, med enda resultat att vi trodde att hon var döende istället. Det finns ingen annan anledning att ringa så okristligt tidigt.
En stund senare så väcker pappa mig med ett triumferande "Haha! Jag har tittat på julkalendern och du har missat den!". "Va? Julkalendern börjar ju kvart över sju och nu är den kvart i sju, julkalendern har inte ens börjat än" svarade jag. "Jo det har den visst. Klockan är kvart i åtta nu, inte kvart i sju". "VAA??".
Det visade sig att min klocka på något mystiskt sätt hade lyckats ställa sig själv en timma efter resten av världen. Jag hade sovit bort min äta frukost-tid. Sur och stressad klev jag upp.
Men allting löste sig när jag såg snön utanför köksfönsret. Det är få saker som kan göra mig så glad som snö. Lite lugnare och betydligt gladare fortsatte jag med mina morgonbestyr och hann faktiskt att äta frukost också.
Fest i Björketorp
Presenter och The Voice
Någor som vi också ägande oss åt var att reta Jesper Selin som hade fått en Rap Attack på Vakna med The Voice samma morgon. Skitkul!
http://www.youtube.com/watch?v=mlEVWZlVLG8
Min pappa är underlig
Jag gick upp till vardagsrummet där pappa tittade på TV. Då jag blev förvånad över hans val av TV-program så frågade jag honom:
Jag "-Vad tittar du på?"
Pappa "-Stjärnor på is, tror jag."
Jag "-Men det är ju på ryska!"
Pappa -"Ja, men titta på kvalitén, det är mycket bättre än den svenska verisionen."
Jag "-Men du förstår ju ingenting?"
Pappa "-Nä, det behövs inte. Detta är skitbra!"
Förbryllad gick jag därifrån. Min pappa är underlig.
