Höst och sånt

Nu kan man inte förneka det, hösten är här. Det kanske är den mest hatade årstiden av alla, mest för att det kännetecknar det defenitiva slutet på sommaren. Men hösten är inte så illa ändå, tycker jag. I alla fall inte just nu, med 10-15 grader i luften, relativt torrt och träden målade i murriga toner. Det är riktigt mysigt att spatsera omkring med sina stövlar och en stickad tröja med favoritlåtarna aldrig sinande ur mp3:en.
Lite senare, om några veckor då det börjar att bli riktigt kallt och mörkret överfaller oss tidigare än vad vi önskar, så är det fortfarande mysigt, men då inomhus istället för utomhus. Finns det något mysigare än att tända en massa ljus, krypa ihop i sängen under en filt, kanske med en kopp té på bordet inom bekvämt avstånd och läsa en bra bok? Jag tror inte det.
Men så finns ju den vidriga hösten också, den höst som man helst av allt vill förtränga, även om det är den sorten som återfinns mest. Med massor av regn, träd som för länge sedan är kala och bruna halvt föruttnande löv vart man än sätter fötterna. En höst där det är för kallt för den tunna höstjackan men ändå för varmt för den tjocka vinterjackan och man får välja mellan att frysa ihjäl eller dö av värmeslag för bekvämlighet är inte ett alternativ. En höst då man längtande sluter ögonen och drömmer sig bort till en enklare tid i exepmelvis juli, eller önskar innerligt att den förbannade snön ska börja falla någon gång så att vi slipper regnet i alla fall.
Men allra helst tänker jag inte på den där andra hösten, jag stannar gärna här så länge som möjligt.
Höst är rätt mysigt ändå.



Det är väl nästan... Vackert på något sätt?

Bokmässan i Göteborg

Bokmässan i Gbg med Anna-Maria och Jesper idag. Det var jätteroligt och jag vill defenitivt dit igen nästa år. Jag träffade bl. a Jan Guillou, Carl-Einar Häckner, Thomas Di Leva och Mark Levengood. Men den viktigaste var Linda Skugge! Min idol sedan jag var typ 12, 13 år. Äntligen fick jag träffa henne! Direkt när jag såg henne började mitt hjärta slå i 250 slag i miuten, seriöst,det slog så snabbt och hårt att jag trodde att jag skulle får en hjärtattack. Jag började blanda ihop orden när jag skulle prata med henne, så nervös var jag,  så jag fick de till att jag har gillat henne ända sedan hon läste i Expressen, men jag hoppas att hon fattade ändå. Hon var jättetrevlig faktiskt, jag fick både en pratstund, autograf och en bild. När jag gick därifrån grät jag av lycka och trodde ett tag att jag skulle svimma. Jag var överlycklig i flera minuter efteråt, och blir det igen bara jag tänker på det! :D






Den lyckligaste dagen i mitt liv.

Plättan har fuckat upp det igen

Detta är så typiskt mig! Sånt här händer bara mig!
Det hela började för någon vecka sedan då Blondinbella på sin blogg annonserade att hennes assistent Emelie inte behövde sitt gymkort längre. Dock gällde gymkortet i ett helt år till och medlemsavgiften var redan betald. Någon som var intresserad av att ta över den? Jag läste detta och såg att Kinna var ett av de ställen där man kunde använda gymkortet. "Varför inte?" tänkte jag, "det är ju inte så att jag kommer att få den, det är ju typ 10.000 människor som läser hennes blogg varje dag, jag kan anmälla mig för skojs skull". Någon dag senare fick jag ett mejl där det stod att hon skulle kolla upp ett par saker, sen var gymkortet mitt. "Nej! Va fan har jag gjort?" var min första tanke.
För det första, jag är inte precis den hälsosamma typen som går på gymmet. För det andra, jag har inga drygt 300 kr i månade att betala för det här. Men nu har jag skickat iväg mina personuppgifter, allt jag behöver göra är att vänta på att Emelie ska ringa (jag har Blondinbellas assistents nummer, erkänn creddigt?) så att jag kan traska bort och fixa det sisa på i-Form (gamla Kinna hälsostudio).
Jag ångrar mig fortfarande, men samtidigt, nu har jag ingen ursäkt till att inte gå på gym. Hmmm... Vad händer om man låter bli att betala månadsavgiften då och då? Då får man väl bara inte gå till gymmet den månaden, eller?

Ungern vecka 44?

Pappa berättade igår att han funderade på att beställa en weekendresa til Budapest åt oss tre i höst och undrade vad jag tyckte om det. Första tanken var "Jaaa! Självklart!" Men sen när han la fram lite fler detaljer så började man tänka i 0andra banor. En resa från lördag till måndag skulle kosta, med flygresa tur och retur med alla försäkringar och sånt, boende på ett hotell i Budapest i två nätter och shopping och nöjen inräknat, ca 14 000 kr. När man säger så verkar det helt galet, 14 000 på en helg liksom. Vi skulle få ge upp en hel del, det skulle bli ganska magert ett tag framöver och både jag och Daniel skulle få hjälpa till med våra studiebidrag.
Men å andra sidan, det skulle vara Ungern. Hur hemskt det än skulle vara så skulle vi ändå vara nöjda, för det skulle vara Ungern. De som inte har rötter i ett annat land kommer aldrig förstå det, men det är helt otoligt att komma hem till sitt hemland. Även för mig. som inte ens är född där och ändå var där i somras, då kan man föreställa sig hur det känns för pappa som är född där och som inte har varit där på flera år.
När det kommer till kritan så vill vi nog åka alla tre, men som sagt var, är det verkligen värt att spendera 14 000 på en helg? Är vi galna om vi gör det?

Vadstena

Igår var SPKS2 och ES2A i Vadstena för att kolla på kloster å annat tjafs. Det var inte särskilt kul, men det var väl okej. Jag överlevde liksom, men jag skulle nog inte göra om det. Eller jo, kanske på sommaren och ifall man struntade i kloster och bara fikade istället. Då kanske. Men det säger rätt mycket att de sammanlagt ca 5 timmar långa bussresorna var det roligaste på hela dagen. Sällskapet var bra iaf.

Vill någon se bilder från resan så kolla in http://bilddagboken.se/plaettan


De fem bästa låtarna

Förra veckan fick vi en uppgift i svenskan; vi skulle välja fem låtar som vi tyckte om och skriva om dem och hur dem har påverkat våran personlighet. Till en början verkade det jätteroligt, men när jag började gräva igenom mp3:en i jakt på de fem perfekta låtarna så insåg jag hur otroligt svårt det var. Hur kan man ge en musikälskare en sån uppgift? Det är helt omöjligt att bara välja fem låtar, det hade varit svårt att välja bara 100!

Ska man välja fem låtar som är riktiga klassiker, eller låtar som har betytt mycket för en tidigare i livet som man fortfarande gillar men som man inte lyssnar lika mycket på längre? Jag bestämde mig för att välja fem låtar jag tycker om här och nu, sen att de kanske inte är de mest klockrena artisterna eller låtarna får jag ta, det är ju ändå bara en svenskauppgift. Efter väääääldigt mycket snack och dividerande med Gustaf kom vi gemnsamt fram till följande lista:

Thin Lizzy - Dancing In The Moonlight (en grym låt som är en personligfavorit just nu)
Led Zeppelin - Dazed & Confused (kanske deras bästa som visar utmärkt på Jimmy Pages fantastiska bluesgitarr)
Franz Ferdinand - Take Me Out (mitt favoritband med den låt som fick mig att börja lyssna på dem)
Ramones - I Wanna Be Sedated (beskriver tonåringarnas alla våndor, plus att det kan vara den bästa låten någonsin)
Sweet - Lady Starlight (en fantastiskt vacker låt, dessutom kände jag för att ha med en ballad)

Visst skulle man vilja ändra på listan i all evighet, men jag känner mig ganska nöjd ändå. Många olika sorters låtar och stilar som visar på min musikaliska bredd. Det kommer att bli roligt att skriva den här uppgiften!
 

RSS 2.0