Plaettan

Jag har inte ätit en endaste liten våffla idag, men det betyder inte att jag inte kan önska er glad våffeldag i alla fall. :)

Idag fick jag pengar och jag har dessutom fått den där dosan som man kan betala med, det verkade därför vara ett ypperligt tillfälle att beställa biljetter till Metaltown. Sagt och gjort, jag satte igång med att fylla i min beställning och trycka på min dosa. Det hela gick finfint fram till den sista bekräftelsen. Självklart kom det välkända "sidan kan inte visas" upp. Jag tryckte på uppdatera, ingenting hände. När jag kollade mitt konto såg jag att pengarna hade dragits. Jag låg alltså ute med över 1000 kronor men hade inte fått någon form av bekräftelse. Ringde upp företaget, som var mycket konfunderade. Både killen på supporten och jag själv var överens om att mina pengar inte skulle ha dragits. Han bad om att återkomma efter att han hade pratat med sin chef. Han har återkommit en gång men problemet är inte löst än, jag väntar spänt på nästa telefonsamtal från honom.

Jag är något oroad och liksom nervös, det känns inte bra att bli av med så mycket pengar. Daniel försökte lugna ner mig och sa att det är ju ett seriöst företag som kommer att fixa detta på något sätt. Det är ju inte jag som har gjort fel. Han har väl rätt, men jag kommer inte att känna mig lugn innan jag har fått biljetten, alternativt pengarna är tillbaka på kontot.

Och allt detta bara för att tekniken strular!

Säga vad man vill om Blondinbella, men dum är hon inte. Som trogen läsare av hennes blogg läste jag såklart hennes inlägg om att skolan borde reformeras. Hon har även en lång lista med saker som hon anser borde förändras. Har ni inte läst inlägget gör ni det med fördel här: http://blondinbella.se/reformera-skolan/#Kommentare

Jag håller med Isabella "Blondinbella" Löwengrip om det mesta, kanske inte allt om det där med att starta eget företag, främst för att jag inte är intresserad av det, men jag förstår varför det är en hjärtefråga för henne. De punkterna som jag skulle vilja lägga till på hennes lista är:

• Man ska få välja kurser själv. Att komponera ihop, i alla fall mer än vad man får göra idag, sin egna kursplan och ta bort flumkurserna (idrott, estetisk verksamhet m.m.) tycker jag verkar viktigast. Varför ska jag läsa matte B till exempel? Vi frågade vår lärare idag vad vi skulle ha linjära funktioner till. "Tja, det kan vara bra om man vill mäta verksamheten hos bakterier till exempel" svarade han då. Och det kommer elever som går samhäll-kultur göra någon gång i sitt liv?
  
• Lärarna ska prata mer med varandra. Det kan vara helt sjukt tempo ibland med tre prov, inlämningar och småläxor en vecka, och ingenting veckan därefter. Arbetsbördan ska vara delad mer jämlikt, som det är nu tror alla lärare att deras ämne är viktigast.
  
• Satsa mer på språk. Språk är jätteviktigt, det ska definitivt satsas mera på språk. Dock ska inte språk bli obligatoriskt i fler gymnasielinjer, ta bort obligatoriskt språk helt tycker jag. Det är precis som matte eller idrott, om jag absolut inte är intresserad av det eller planerar att jobba inom ett område som kräver ett annat språk än engelska så tycker jag inte att det är roligt att läsa språket, och jag kommer inte anstränga mig i vilket fall. Det tar bara energi från sådant man egentligen vill göra. De som vill läsa språk ska få göra det, och mycket. Möjligheter till att läsa mer än två språk ska finnas. Och inte bara tyska, franska och spanska, fram med allt mellan latin och ryska.
  
• Engelska borde försvinna som kärnämne. Kärnämnena är de ämnen som alla "ska" kunna, som "alltid" behövs, oavsett din lott i livet. Ta då det allra värsta, uteliggare. Vad har en uteliggare för nytta av att kunna engelska? Om samhällskunskap däremot var ett kärnämne så skulle hen veta sina rättigheter, sina skyldigheter, de grundläggande lagarna... Samhällskunskap är helt klart viktigare än engelska.
  
• Större skillnad mellan de olika linjerna. I alla fall mellan alla teoretiska linjer. Som det är nu så är skillnaderna inte alls stora, du får ungefär samma utbildning på alla linjer och inriktningar. Det kanske kan vara bra om man är osäker på att man har valt rätt linje eller om man väljer ett helt annat yrke än det man har blivit förberedd på under tre års tid men man kan inte alltid utgå från de svagaste. Går jag samhällsvetenskapliga linjen ska det märkas också, det ska inte vara att jag går fordonsprogrammet minus mecka med bilar.  
   
• Ta bort alla A-kurser. Alla A-kurser är tragglande av det man har lärt sig de senaste tre åren på högstadiet. Jag förstår tanken, meningen är att man ska försäkra sig om att alla ligger på samma nivå och att de som har haft svårt för skolan förut ska få en ny chans, men varför går man högstadiet över huvud taget om man ändå ska ägna ytterligare ett år åt samma saker? Det är så typiskt socialdemokratiskt att alla ska sänkas till den lägstas nivå istället för att hjälpa den lägst stående till den högsta nivån. Alla ska vara lika dåliga, det är mer jämlikt så, istället för att alla ska vara lika bra. Det känns som om gymnasiet inte börjar ordentlig förrän i tvåan. Ska det verkligen vara så, ska man slänga iväg ett helt år? Det här problemet kan lösas om man får välja kurser själv, för då kan de som vill repetera och läsa t.ex. matte A göra det, och ingen hålls tillbaka.
  
• Mer information vad man egentligen gör på gymnasiet. Jag och samtliga personer som jag har diskuterat detta med är rörande överens om att den bild av gymnasiet som man fick på grundskolan är långt ifrån den riktiga bilden. Enligt lärarna på grundskolan skulle gymnasiet vara jättesvårt, alla lärarna skulle vara jättestränga och ett MVG i grundskolan skulle vara värt ungefär ett G i gymnasiet. Det stämmer inte på långa vägar, det är inte så stor skillnad på svårighetsgrad och tempo. Ge syo:rna i grundskolan och framförallt eleverna mer information.
  
• Satsa mer på skolan i stort. Det råder stor brist på pengar i skolorna just nu och det går ut över elevrna. Trasiga böcker, inställda klass- och studieresor och nedlagda kurser är tråkigt nog vardag. Nu har man bestämt, i alla fall på min skola, att kurser med färre än 20 elever ska försvinna helt. Så om det kommer till exempel 19 elever som är anmälda till italienska steg 1 nästa år så får inte dem läsa sitt förstahandsval för det är "för få elever". Istället kommer det sluta med stora stökiga grupper med elever som inte alls är intresserade av ämnet dem läser eftersom det är deras tredejhandsval. Massor med "smala" kurser såsom latin och psykologi B har tagits bort. Istället satsas det på nycirkus...
  

Det är mycket som borde göras inom skolan, men detta är vad jag kommer på på rak arm. Blondinbella borde satsa på att reformera skolan, starta en debatt i Sverige för att få skolan att bli bättre! Isabella för president (för självklart ska monarkin avskaffas)!

Enligt psykologer och annat löst folk så blir man som lyckligast av att göra något åt andra. Jag kan bekräfta detta.

Ischa är den enda killen i klassen och den enda som har bytt klass och sen kommit tillbaka, vi har alltså flera orsaker att fjäska för honom. Som om detta inte vore nog, så fyllde han 18 i går. Detta ledde till att jag, klassens ofrivillga mamma och sockerlangare, tog en tidigare buss enbart för att kunna reida MM:s tårtdisk. Sen gick jag till skolan, i panik, för att blanda saft, i panik, sätta ljus i tårtorna, i panik, och delge mina planer för resten av klassen, i panik. Jag vet inte varför jag hade så mycket panik egentligen, jag visste ju att Ischa inte skulle komma innan en timme senare.

Mer panik blev det senare då vi vänatde ivrigt på Ischas amkomst. Till slut kom han, och vi tände tårtljusen blixtsnabbt och tågade ut i korridoren sjungandes "ja må han leva". Han såg mycket förvånad ut, men glad. Och jag blev också glad. Det kändes riktigt bra att göra någon glad. Jag kommer att leva länge på det här. :)

Finalen i Melodifestivalen är precis slut och Malena Ernman stod till slut som vinnare. Det var ingen jätteskräll att hon vann, men ändå roligt. Jag kan nog stå ut med den här låten (säger jag nu, får se vad jag säger om två, tre månader då låten är så sönderspelad att jag kräks). Något som är ganska kul tycker jag är att det svenska folket har tagit den här låten till sina hjärtan så mycket. Det är inte bara det att låten är annorlunda och sticker ut, operarefrängen på franska gör den omöjlig att sjunga med i. Vad är det då som har fört den här låten till seger? Tror det är Malena själv, skitcool kvinna faktiskt, med humor och karisma.