Plaettan

Kom hem från Köpenhamn i torsdags kväll. Tredje utlandsresan för mig i år, börjar bli en riktig globetrotter. Var i Köpenhamn med min bror i tre dagar, en liten minisemester. Var rätt kul, gick runt och tittade på Ströget och Nyhavn mycket. Tycker om Köpenhamn så det var härligt att se staden igen. Synd att jag inte hade mer pengar bara.

Pengar är en bristvara för mig nu. Trodde att jag skulle fortsätta få min barnpension på 2000 kr under sommaren men fick i slutet av juni veta att utbetalningen i juni var den sista för mig. Hade jag vetat det hade jag försökt att spara lite till sommaren men det hade jag alltså inte gjort nu. Så pengarna från mormor och morfar, som jag hade tänkt köpa något större för, får jag använda till att överleva under sommaren. Pappa har lånat dem dock, har redan fått tillbaka hälften och ska få den andra hälften när han får lön på tisdag. Tyvärr kommer dem att ryka illa kvickt, finns många hål att stoppa de pengarna i. Ligger vaken på nätterna och plussar ihop alla mina utgifter det närmsta tiden och försöker hitta någon magisk ekvation där jag får råd till allting. Jaja, får hålla ut tills CSN-bidraget börjar komma igen, som alla andra studenter.

Sommaren fortsätter i en rasande fart, snart är Augusti här. Jag har inte gjort något speciellt; varit med vänner, en och annan konsert (den senaste var Juliette Lewis på Sticky Fingers i onsdags), ränt runt i Göteborg alldeles för mycket. Nu vet jag vad jag ska göra efter sommaren också; har kommit in på universitetet. I tre år ska jag plugga religionsvetenskap. Alla är glada för min skull och gratulerar mig, gladast är pappa, men jag bara rycker på axlarna. Det är skitsamma för mig för även om ämnet verkar intressant så vet jag inte om det är det jag vill göra de kommande tre åren, ännu mindre resten av mitt liv. Fast å andra sidan så vet jag inte vad jag vill göra heller och plugga känns mycket mer lockande än att sitta i kassan på Hemköp. Får väl se hur det blir, kanske inte alls är intressant när jag väl börjar.

Jag känner mig som en pusselbit i fel pusselkartong.

Jag försökte verkligen gör allting rätt i dag men det blev fel. Och sen gjorde jag det värre.

Jag är så himla trött på att känna så här. Tillbaka tre år i tiden, en tid jag inte vill tillbaka till. Och nu får jag inte den lyckliga tiden utan bara den hemska.

Och ingen i närheten förstår mig.