Lycklig

Det är lustigt hur fort det kan gå ibland. Man tror att det ska hålla för evigt, eller i alla fall ett par månader till men så tar det plötsligt slut. Man hamnar i ett nytt tillstånd, som man återigen förväntar sig ska hålla länge, men så plötsligt så inträffar det något som man inte har planerat. Och så ramlar man dit igen, fortare än vad man någonsin kunnat ana. Och det är underbart. Och återigen tror man att det ska hålla för evigt, något så här bra kan inte göra annat. Hoppas att det ska hålla för evigt, så att man får hålla kvar känslan länge länge den här gången. Ibland är det som bäst när det går fort. 

Fika med Gråfalk

Träffade min gode vän och bror Gråfalk idag. Vi tog en sväng till Borås där vi gick i affärer och fikade. Hittade en ganska fin troja på rean på H&M för bara 75 kr, dock är den lite väl somrig så jag funderar på om jag verkligen kan använda den de närmaste 10 månaderna eller så. Får se hur det blir med den saken. Det var hur som helst väldigt trevligt att träffa Gråfalk. Träffar honom alldeles för sällan. Träffar alla kompisar från gymnasiet för sällan nu för tiden. Då var det så enkelt, man träffades ju varje dag och behövde sällan träffas på fritiden. Nu måste man avsätta en hel dag för var och en och planera och ha sig, då blir det inte alls av att man träffas lika ofta. Men när man väl träffas så är det alltid lika trevligt :)

Olycka på 41:an

Vet inte om du har hört om detta, men en man blev påkörd på 41:an idag. Det ligger ju bara ett stenkast ifrån där jag bor och pappa kom hem precis efter att det hade hänt. Han hade sett polisbilarna sa han och trodde att någon hade blivit påkörd. En liten stund senare hörde jag ambulanshelikoptern komma. Olyckan hände mellan resecentrum och McDonalds, där alla brukar gena. Mannen avled senare på sjukhuset, han var bara i 30-års åldern enligt BT. Jag började direkt att fundera på om det är någon jag känner, kanske någon kompis pappa. De har inte gått ut med något namn än, tror inte att de gör det heller. Vet du vem det var? Lite otäckt också att det hände just där; jag har ju sprungit över den vägen massor med gånger. Inte tror man att det kan hända en sån hemsk olycka där. Nu kommer jag nog inte springa där över igen. Väldigt sorgligt alltihopa och jag tänker på de drabbade.


Bröstdiskussion under inflytande av alkohol

Festen hos Gottfrid igår var rolig. Var inte jättemycket folk och inte världens röj direkt, men trevligt ändå. Satt vid baren hela kvällen och snackade, av någon anledning brukar tjejerna alltid undvika mig så jag snackade med killarna hela kvällen. Det resulterade bl.a. i en livlig diskussion om storleken på mina bröst. Vi kom inte fram till något, men alla fick säga sin åsikt i alla fall ;) Alltid lite halvskumma, men roliga, typer som dyker upp hos Gottfrid och man lär alltid känna nytt folk.


Choklad i mängder

Vann ju biljetter till Chokladfestivalen i Göteborg och idag var jag och Daniel där. Det var som en mässa med både föreläsningar och en massa utställare. Så gott som alla utställade hade smakprov, vilket jag och Daniel lät oss bjudas på, så efter ett tag så mådde vi nästan illa av all choklad. Alla smakerna smälte samman också så efter ett par chokladbitar så kunde vi inte känna skillnad på dem. Slutade i alla fall med att vi delade på en påse chokladrussin och jag köpte en chokladkaka smaksatt med chili. Sen gick vi lite i Nordstan innan vi åkte hem.

Snart ska jag börja göra iordning mig och åka till Gottfrid för att festa i hans stall. Antar att jag berättar om det imorgon.


ZZ Top

Var på ZZ Top igår och det var en bra konsert. Många bra låtar och en del överraskningar också, som en cover på Hey Joe och Cheap Sunglasses. ZZ Top har ju inga specialeffkter och bjuder inte på sig själva så mycket, men det är okej, man förväntar sig liksom inte det av dem. Hade det varit vilket annat band som helst hade man nog blivit besviken, men för ZZ Top räcker det med att gittarisen och bassisten svänger på gitarrerna samtidigt så blir man i extas.

Förutom pappa så följde hans flickvän, hennes son och hennes systerson med på konserten. Visste detta innan och jag var inte helt lycklig över situationen. Trodde att sällskapet skulle bli jättedåligt men jag hade faktiskt ganska fel. Det var ett helt okej sällskap och Gits son och systerson (som jag aldrig hade träffat förut) var ganska roliga. Det var en rolig kväll, trots att det inte var det sällskap jag ville ha från början.

Ingen ork

På senaste tid så har jag engagerat mig i olika saker och känt att jag har haft mycket energi för att göra det. men nu känner jag bara hur krafterna sinar och jag orkar inte engagera mig längre. Jag bara struntar i allting nu. Blä, gillar inte när jag blir sån här...


W.A.S.P.

Efter tentan så stack jag hem till min klasskompis Ramin. Anledningen var att jag skulle på W.A.S.P.-konsert senare på kvällen och behövde någonstans att vara tills jag skulle dit. Det var jättemysigt, vi kollade på film och sådär. Framåt sju på kvällen började jag min förvandling till cool glamrockare/sleezerockare och vid åtta så följde Ramin mig till bussen.

Konserten var jättebra! Sångaren Blackie Lawless är den enda originalmedlemmen kvar så W.A.S.P. är mer eller mindre hans soloprojekt men det var riktigt bra ändå. De körde alla gamla hits, förutom Animal (Fuck Like a Beast) och Harder Faster, tydligen har han blivit religiös och vägrar köra dem. Men det var riktigt bra tryck ändå och Blackies röst har inte förändrats ett dugg - den är fortfarande lika bra.

Och hur kommer det sig att varje gång jag går ensam på konserter så ska medelålders män som stinker öl stöta på mig? Han knappt komma in på Trädgårn innan den första började. Sen höll det på så hela kvällen. Tydligen är jag jättesöt, "redo att serveras" (vad nu det betyder, låter obehagligt i alla fall) och kan välja och vraka mellan alla män och välja vem jag vill ha. Jag är ju alldeles för snäll också så jag kan inte bara säga till dem att dra åt helvete utan jag står där och ler och säger tack och försöker dissa lite snällt genoom att säga att den enda man jag vill ha är Blackie Lawless. Måste lära mig att säga ifrån.

Men konserten var i vilket fall som helst bra, den får 3,5 Grodor av mig. :) Bilder finns i vanlig ordning på Bilddagboken.

Första tentan

Igår hade jag min första tenta. Det började bra med att jag inte hittade stället (tentan var inte i samma byggnad där jag har alla mina lektioner utan i en helt annan byggnad i andra änden av Göteborg) och kom försent. Satte mig lite diskret på första bästa plats med då kom en sur kärring direkt fram och sa att jag inte kunde sitta där för det var färgkodat (många olika kurser som skrev samtidigt och vajre kurs hade en färg) och att jag skulle sitta vid ett bord med en lila lapp på. Själva tentan gick okej, tror jag. Det var väl två frågor som jag ordbajsade mig igenom, men de andra kändes rätt bra. Bara jag får G så. Satt väl till kvart över 3, så skrev i 2 timmar och 45 minuter ungefär. Skönt att det är över i alla fall. Har inte beställt böckerna till nästa delkurs än så nu har jag en bra ursäkt till att slappa och inte plugga det minsta i nån vecka ;)

Chokladfestival

Såg precis i GT att jag har vunnit igen, denna gång två entrébiljetter till Göteborgs chokladfestival 22-24 oktober. Har ju en biljett över; vill du följa med mig? Första som svarar får den extra biljetten.

Anna-Marias födelsedag

Var hemma hois Anna-Maria och firade hennes födelsedag på traditionsenligt sätt med middag. Hon lagar alltid lika god mat; menyn igår bestod av bruschetta, pasta med vårprimörer och till efterrätt vad det som vanligt chokladtårta med kolasås och fruktfat. Jättegott var det. Väldigt trevligt med middagar, i min ålder är det ju sällan man får gå på sånt. Det är lite ovanligt och minst lika roligt som en vanlig fest. Som vanligt var Anna-Maria jättehispig och försökte göra allting samtidigt men vägrade att ta emot hjälp. En annan grej som var precis som vanligt var att jag utsåg mig själv till ansvarig för musiken och vägrade att ta emot önskemål. Alla fick finna sig i att jag spelade Patti Smith, Alice Cooper och U2.

Det var som sagt väldigt roligt och minst lika trevligt. Det blev mycket tjejsnack, precis som det ska vara och kvällen slutade sent.

Två hål och sex alvedon

I torsdags var jag hos tandläkaren. Hur kommer det sig att det är omöjligt att ljuga för en tandläkare? För handen på hjärtat, det är väldigt få av oss som sköter tänderna som man skall. Visst borstar man tänderna två gånger om dagen och använder tandtråd ibland. Men inte använder man tandtråd och munskölj varje dag efter varje tandborsttning, eller tuggar V6 efter varje måltid och visst småäter man nästan konstant. Man vet att man inte ska göra det, men man gör det ändå. Och när man är där hos tandläkaren och tandläkare Gullan (vad fan är det för namn btw?) frågar "du småäter inte va? För det vet du att man inte ska göra, eller hur?" så är det som att hon spänner sina glasögonprydda ögon rakt in i min själ  och jag kan inte göra annat än att vara ärlig och säga "jo, det händer väl..." fast jag vet att det är helt fel svar (tortyrredskapen på en armlängds avstånd kan nog också påverka). "Jasså, vad äter du då?" frågar Gullan och ser barsk ut. "Hmm..." säger jag och letar febrilt i min hjärna efter en vit lögn. "Mackor är jag bra på att småäta mellan måltiderna" drar jag till med. "Hmm, det är ju inte bra. Använder du tandtråd då?" "Nej", säger jag sanningsenligt. "Men jag använder munskölj nästan varje dag" lägger jag till för att släta över min nyss uttalade bekännelse. "Ja, det är bra, men tandtråd ska du använda varje dag" säger Gullan och trycker en bit tandtråd i min näve som hon tvingar mig att använda. Så jag sitter där och sågar mig ner mellan mina tänder, precis som Gullan visat mig, och skäms över att jag är en sån dålig människa som inte tar hans om mina tänder och funderar på varför det är omöjligt att ljuga för sin tandläkare.

Tandläkarbesöket slutade med att det visade sig att jag hade två hål som behöver lagas, vilket inte var särskilt förvånande då de har sagt i flera år att jag har två hål men att de är för små för att kunna lagas.

Kan också tillägga, som en liten parantes, att jag gick hem till farmor efter tandläkarbesöket. Hemma hos henne frös jag, vilket inte var särskilt konstigt eftersom rummet vi var i är ganska kallt, vilket farmor också påpekade. Men trots det så blev farmor övertygad om att jag var på väg att bli sjuk och skickade med mig sex alvedon när jag skulle hem. Typiskt henne.

Vill dansa

Idag har jag varit på aktivitet med Move It igen. Vet att jag alltid skriver om hur trevligt och bra det är för att du också ska bli sugen på att börja som volontär, men idag är det inte det jag ska understryka.

Idag så dansade vi street på ett ställe som heter Kulturatom. Det var första gången jag dansade en riktig koreografi på två år, om det inte är mer sen jag slutade dansa. Jag hade förträngt hur mycket jag saknade det och nu när jag dansade så insåg jag hur otroligt kul det är och hur bra det får mig att må. Jag var nog den enda som hade dansat tidigare, och typ samtliga steg hade jag gjort förut, så jag stack ju ut som ganska mycket duktigare än de andra. Koreografen såg det och berömde mig jättemycekt. Det kändes kul, inte minst för att jag var en medelmåtta bland de jag dansade med förut. Så att få stå ut en gång och verka extra duktig gjorde en del för mitt självförtroende.

Jag blev och är riktigt sugen på att börja dansa igen. Trots att vi dansade street, som egentligen inte är min grej; är mer en jazz-tjej. Men just nu kan jag tänka mig att dansa vad som helst bara jag får dansa.

Tillbaka på Montessori

Var på ungdomsmottagningen idag och hade lite tid över efteråt så jag beslutade mig att gå upp till min gamla grundskola. Jag gick där från jag var 3 år tills jag var 16 så det var verkligen en stor del av mitt liv. De flesta av mina gamla lärare jobbar kvar där och det är främst de jag vill träffa när jag går dit. Det var ommöblerat en del och några nya lärare var anställda men annars var allt som vanligt. Alla elever hade blivit så stora. De allra flesta var nya som jag inte kände igen, men en del kände jag igen. Var så skumt att de som gick på mellanstadiet när jag gick på skolan nu går i högstadiet och är lika långa som mig. Lärarna är roligast att träffa. Speciellt min gamla dagisfröken Bibbi och lågstadiefröken Pascale, det är ju de två som varit med sen skolan startade och som har sett mig växa upp. Båda var lika glada över att se mig och chockade över hur stor jag blivit. Det är sjukt egentligen att det har gått så lång tid, att det var tolv tretton år sedan jag sprang omkring och lekte där på dagiset. Känns inte så längesedan.

Saknar den skolan ibland. Saknar framförallt gemenskapen med alla. Jag skulle aldrig kunna gå tillbaka till gymnasiet på samma sätt och veta att jag alltid är välkommen och få kramar av lärarna. I och med att skolan var så liten, det finns runt 60-70 elever där, så känner alla varndra. Det blir en helt annan gemenskap och det är omöjligt att vara anonym. Jag gillade verkligen det och saknar det ibland. När jag hälsade på Pascale och pratade med henne så strök hon mig över kinden, men drog snabbt tillbaka handen och ursäktade sig, "det var lite väl familiärt". Men jag sa att det var inget konstigt, vi är ju en familj. Och det är vi verkligen. En lätt dysfunktionell Montessorifamilj.

Jag har gjort det igen!

Minns du att jag vann två biljetter till Cirkus Maximum genom en tävling i GT för några veckor sen? Jag har gjort det igen! Alltså, jag har inte vunnit två nya biljetter, men jag har vunnit en tävling i GT! Den här gången vann jag samtliga avsnitt med Mr Bean och alla hans filmer på dvd. Allt detta snyggt förpackat i en liten resväska och med hans nalle. Egentligen ingenting jag vill ha sådär jättemycket, gillade Mr Bean mest när jag var yngre, men eftersom det inte kostade mig mer än 5 kr och lika mycket tid som det tar att skriva ett sms; vaför inte? Står i dagens GT att jag har vunnit, på sidan 25, har du den hemma kan du kolla efter själv. Mitt enda problem är nu att jag får inte filmerna hemskickade utan måste hämta dem på GT:s redaktion som tydligen ska ligga på Kungstorget 2 i Göteborg. Får leta upp vart det ligger på Eniro sen. Eller vet du vart det ligger? Vill du kanske komma över på Mr Bean-kväll sen när jag har hämtat filmerna? :)


Bra gjort Norge

Idag så offentliggjorde det norska Storetinget vem som ska få Nobels fredspris i år. Som du kanske vet så har jag retat mig på några av de senaste årens tidigare pristagare. Om den svenska Nobelpriskomitten väljer pristagare som vanliga Svenssons aldrig har hört talas om så är Storetinget ofta populistiska i sina val och verkar gå efter trender snarare än åstakommanden. Jag förväntade mig nästan att Jimmie Åkesson skulle få priset i år, eftersom han har varit på tapeten den senaste tiden. Kan Barack Obama få det kan väl han, de har väl gjort ungefär lika mycket (läs: lite) för freden. Därför blev jag glatt överraskad när de valde Liu Xiaobo, en regimkritiker i Kina som har suttit fängslad de senaste två åren p.g.a. sin politiska kamp. Kina har genast gått ut med att de inte kommer låta honom ta emot priset och hotar med att sätta in sanktioner mot Norge; just därför känns det extra viktigt att Liu Xiaobo fått priset och att Storetinget har valt honom.

MUF med Linn

Minns du att jag berättade om att jag träffade Linn på gymnasiet när jag kampanjade där innan valet? Då sa hon att hon var intresserad av att gå med i MUF och idag så hängde hon med mig till lokalen för onsdagsfika. Hon hämtade mig i bil och hela vägen till Borås så pratade vi om allt möjligt. Har aldrig riktigt umgåtts med Linn privat, bara lite grann i skolan, men både under Milanoresan i våras och nu idag så har jag upptäckt att jag gillar hennes personlighet. Hon har gått med i MUF nu och jag hoppas att vi kan bli bättre vänner och träffas oftare genom det. Som sagt var så har hon gått med i MUF och hon sa att hon gillade folket som fanns där också. Lät på henne som att hon kommer att bli hyfsad aktiv, och det är bra. Förhoppningsvis så kommer jag att starta MUF i Mark snart vilket kommer göra det lättare för henne, och för andra, att vara aktiva.

Hemresan var det roligaste på hela dagen. Linn är sjukt osäker när hon kör i stadstrafik och frågade mig hela tiden "får man svänga här? Kan man köra så här?". "Det är ju du som har körkort, jag vet väl inte!" svarade jag. Linn fick för sig att hon inte vågade svänga av på rätt ställe och körde istället rakt fram vilket gjorde att vi hamnade i något villaomåde. Efter lite skrattanfall och panik över att vi inte visste hur vi skulle komma tillbaka till centrum så gjorde hon en u-sväng, körde tillbaka och samlade mod för att svänga av vid rätt korsning. Väl tillbaka på den rätta vägen så slappnade båda av och pratade på om allt möjligt. Plötsligt brister Linn ut i ett förtvivlat "nej! Jag är i fel fil!" vilket gör att även jag upptäcker att vi är på väg mot motorvägen. "Vart leder denna?" "Mot Göteborg tror jag" "Nej! Hur gör vi då?!" utbrast Linn i panik och jag bröt ihop i ännu ett skrattanfall. Både jag och Linn satt sen framåtlutade och försökte titta uppmärksamt efter avfarter och efter bara några hundra meter så lyckades vi köra in vid Mcdonalds. Linn körde in, vände, åkte tilbaka till motorvägen men åkte nu mot Borås och lyckades så småningom köra in i rätt fil och kora in på 41:an. "Ja du Linn, det är en upplevelse att åka med dig" sa jag när vi äntligen var på rätt väg igen. "Tyst! Jag ville bara visa dig lite ställen du inte har sett förut, turista lite" svarade Linn och satte på radion. Jag märkte att hennes år i Italien har satt sina spår - hon kör lika vårdslöst som en italienare. Resan hem gav mig lika många skratt som under hela dagen. :)


Lite vardagslyx och nygammal affär

Var å fikade med Emma på Skrädderiet en snabbis i dag, det var mysigt. Såna små avbrott i vardagen betyder faktiskt ganska mycket, det är verkligen vardagslyx att sitta på ett café och dricka té och snacka med en god vän. Och det gör rätt mycket för vänskapen och kontakten också, man hinner med rätt mycket snack på en eller två timmar. Verkligen ett måste att göra oftare.

På vägen hem så stack jag in en snabbis på Jeansson, den butik som har ersatt JC nu när det har gått i konkurs. I mitt tycke så var det bara affärsloggan som var annorlunda; det var samma inredning, samma personal, ungefär samma märke och samma skyltdockor. Hittade en del plagg som var snygga, längtar efter att kunna shoppa loss ordentligt någon gång snart.

MålgöraN^

Var på Move It igår. Kom hem halv tolv på natten och var väldigt trött när jag vaknade klockan halv sex i morse men det var det värt. Denna veckas aktivitet var fotboll tillsammans med Mossens BK. Vi fick vara med på en riktig träning med ett 15-17-års lag, så det var inget specialgjort för oss vilket uppskattades. Vi vill ju såklart att "våra" ungdomar ska få en chans att träffa andra i samma ålder med samma intressen och inte bara umgås med varandra. Man kan inte integreras om man inte har någon att integreras med. Jag suger riktigt hårt på fotboll men det är kul och det var kul även igår. Jag gjorde ett mål i alla fall. :) Det är riktigt roligt att umgås med alla härliga ungdomar och höra deras framsteg i svenskan. Dessutom så får jag pröva på en massa sporter och fritidsaktiviteter gratis och det är inte helt fel ;)

Skitviktigt

Jag har gått med i kåren på skolan och jag måste säga att jag tycker inte att jag har fått valuta för mina pengar än. De verkar inte ha många aktiviteter, eller så är de dåliga på att sprida information om dem. Dock finns det en grej kåren gör som jag tycker är helt genialt. De har ett nyhetsbrev och istället för att dela ut det i handen till alla studenter så sätter de up en kopia av nyhetsbrevet på toaletten, precis jämte toalettstolen så att man kan läsa medans man utför sina behov. Och det bästa av allt: Nyhetsbrevet heter Skitviktigt.

På Kinna krog

Efter teatern i går stack jag till Kinna krog. Var grymt festsugen och hade sms:at Jocke innan som sa att han och de andra idioterna skulle dra dit. Kom dit runt tio över elva, tror jag, och det var lång kö. Tydligen var det fullt (!) inne på krogen och vakterna släppte inte in fler folk innan några hade gått hem. Resultatet blev att jag fick stå i kö i åtminstonde 45 minuter. Stå i kö för att komma in på Kinna krog - vart är världen på väg?! Känns väldigt patetiskt och något som jag aldrig skulle göra om inte mina vänner väntade på mig där inne. I kön var det varmt och trångt och det verkade som om alla bakom mig trodde att man kommer in snabbare om man knuffas och tränger på så mycket man kan. Resultatet blev ju att vi som var ganska långt fram blev helt mosade då vi ine kunde komma längre fram och samtidigt hade stort tryck bakom oss. Kändes lite halvt panikartat då det var tungt att hålla emot så länge och man ibland fick någon som över en som inte orkade hålla emot längre och ramlade. Speciellt en tjej jämte mig såg ut att må rätt dåligt och tog djupa andetag hela tiden för att lugna ner sig.

Väl inne på Kinna krog var det ganska roligt; jag dansade med Jocke och Grund och drack screwdrivers hela kvällen. Vid två gick vi till PG's där vi träffade Björn och Koffe och sen åkte vi hem. En utekväll med dans och alkohol var faktiskt precis vad jag behövde för att lätta på trycket lite.

Inbillningssjuk kultur

Var på teater i Göteborg med min bror i går. Vi tittade på en uppsättning av Moliéres Den inbillningssjuke. Det var en bra pjäs, speciellt huvudrollsinnehavaren Fredrik Gunnarson var väldigt bra. Det är en komedi, men jag måste säga att det inte finns några uppenbara skrattmoment. Visst finns det roliga ordväxlingar och reaktioner emellanåt, men inga riktiga punchlines. Det är intressant hur en pjäs skriven 1637 fortfarande kan vara aktuell i dag 2010. Den handlar om en man som är helt besatt av sin kropps krampor - både verkliga och inbillade - och de läkare som utnyttjar detta och skriver ut mediciner och behandlingar som i slutändan är helt verkningslösa. I dag när hälsa och ungdomlighet kanske är viktigare än någonsin samtidigt som motståndet mot piller och onödigt många medeciner växer sig starkare så känns pjäsen Den inbillningssjuke som ett intressant tillägg i debatten. När man i slutet räknar upp en rad olika krämpor och sjukdomar som samtliga rekomenderas att behandlas med åderlåtning och lavemang så börjar man fundera på hur många av dagens mediciner man egentligen behöver (kanske kan man jämföra åderlåtningen och lavemanget med t.ex. Alvedon som ju används oavsett om man har ont i huvudet ellr hög feber).

Jag och Daniel lade märke till att vi var utan tvekan yngst inne på Stadsteatern; åtminstonde 80 % av besökarna var 50 år eller äldre. Detta fick oss att fundera på varför kultur över huvud taget har så låg status bland de som är 30 år eller yngre. Det intressanta är ju att om en pjäs filmatiseras så tittar man gärna men att gå till teatern och se samma pjäs är tråkigt och något som pensionärer gör. Det beror nog på någon slags inställning hos ungdomen men jag tycker nog att kultureliten själv har skuld i det. Det känns ofta som att man kan göra mycket för att göra kultur mer lätttillgängligt. Som i Den inbillningssjuke. Det fanns många små underliga symboler och annat som jag inte riktigt förstod. Som i slutet när alla skådespelarna sitter stilla i flera sekunder innan en av dem sakta börjar dra av sig sin peruk och sätter den i knät. Sen stillhet igen, innan ytterligare en skådespelare börjar ta av sig sina skor och sätter dem framör sig. Efter det är pjäsen slut. Det fanns flera liknande händelser, uppenbart tilsatta av reggisören Åsa Kalmér. Symboliken, om det finns någon, går mig förbi och känns bara bajsnödigt pretentiöst. Även kultursidorna i tidningarna är svårtillgängliga med svåra ord och referenser till allt annat än populärkultur. Det är som en hemlig klubb med ett hemligt språk som man inte förstår och gör det mycket svårare för kulturen att hitta en ny publik. Även skolan har sin skuld i ointresset för kultur bland unga då besök till teatern bortprioriteras och man får läsa om pjäserna och dess författare som litteratur vilket inte ger alls samma dimension som att t.ex. få dramatisera någon scen och se dialogerna som de är tänkta att bli sedda; dvs. inte som en textmassa på ett papper. Annan kultur, såsom arkitektur och konst, har ingen plats alls i skolan.

Men framförallt så borde fler unga gå på teater, åtminstonde någon gång om året. Det hör till allmänbildningen att ha sett åtminstonde en handfull av de mest kända operorna och teaterpjäserna. Det kostar bara ett par tior mer än att gå på bio och ger en mycket starkare upplevelse. Helt klart värt det.

RSS 2.0