Två hål och sex alvedon

I torsdags var jag hos tandläkaren. Hur kommer det sig att det är omöjligt att ljuga för en tandläkare? För handen på hjärtat, det är väldigt få av oss som sköter tänderna som man skall. Visst borstar man tänderna två gånger om dagen och använder tandtråd ibland. Men inte använder man tandtråd och munskölj varje dag efter varje tandborsttning, eller tuggar V6 efter varje måltid och visst småäter man nästan konstant. Man vet att man inte ska göra det, men man gör det ändå. Och när man är där hos tandläkaren och tandläkare Gullan (vad fan är det för namn btw?) frågar "du småäter inte va? För det vet du att man inte ska göra, eller hur?" så är det som att hon spänner sina glasögonprydda ögon rakt in i min själ  och jag kan inte göra annat än att vara ärlig och säga "jo, det händer väl..." fast jag vet att det är helt fel svar (tortyrredskapen på en armlängds avstånd kan nog också påverka). "Jasså, vad äter du då?" frågar Gullan och ser barsk ut. "Hmm..." säger jag och letar febrilt i min hjärna efter en vit lögn. "Mackor är jag bra på att småäta mellan måltiderna" drar jag till med. "Hmm, det är ju inte bra. Använder du tandtråd då?" "Nej", säger jag sanningsenligt. "Men jag använder munskölj nästan varje dag" lägger jag till för att släta över min nyss uttalade bekännelse. "Ja, det är bra, men tandtråd ska du använda varje dag" säger Gullan och trycker en bit tandtråd i min näve som hon tvingar mig att använda. Så jag sitter där och sågar mig ner mellan mina tänder, precis som Gullan visat mig, och skäms över att jag är en sån dålig människa som inte tar hans om mina tänder och funderar på varför det är omöjligt att ljuga för sin tandläkare.

Tandläkarbesöket slutade med att det visade sig att jag hade två hål som behöver lagas, vilket inte var särskilt förvånande då de har sagt i flera år att jag har två hål men att de är för små för att kunna lagas.

Kan också tillägga, som en liten parantes, att jag gick hem till farmor efter tandläkarbesöket. Hemma hos henne frös jag, vilket inte var särskilt konstigt eftersom rummet vi var i är ganska kallt, vilket farmor också påpekade. Men trots det så blev farmor övertygad om att jag var på väg att bli sjuk och skickade med mig sex alvedon när jag skulle hem. Typiskt henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0