Plaettan

Jag träffade en gammal vän på bussen idag. Jag har saknat honom så himla, himla mycket så det kändes riktigt, riktigt bra. Vi pratade om allt mellan himmel och jord; Religion ("Kristna kommer på nya jävla högtider hela tiden, jag menar, sen när har vi haft Kristi Himmelfärdsdag?!"), skolan ("Är Monika död än?"), dansen (Asså, fatta vad mycket bärs man kan få för 800 spänn!") m.m. m.m.

Han är en sån där person som alltid kommer att betyda mer för andra än vad andra gör för honom. Han är så jävla charmig, det är han verkligen. Är man med honom i fem minuter är man glad i en vecka. Därför var det så sorgligt att se hur han har förfallit. När jag gick därifrån var det med ett fånigt leende på läpparna och en stark känsla av att jag älskar honom. Inget av det är utsuddat än.

Åååååååååååååååhhh vad jag ångrar att jag inte hängde med honom till Göteborg!

Jag vill ha tilbaka gamla XXX.