Plaettan

Jag vet att jag tjatar om att jag aldrig skriver här för att jag inte har lust längre, men sanningen att säga har jag börjat få tillbaka lusten lite grann. Nu är problemet den att våran cp-dator (som snart ska bytas ut till en fin nybyggd, förhoppningsvis) är så trög att jag knappt orkar ens titta på den för att jag vet att det tar ca 10-15 minuter bara att logga in på min profil. Om jag mot förmodan orkar vänta på den så brukar den ge upp och haka upp sig eller liknande efter ca 20 minuters andvändande. Så det är inte så lockande. Men här är jag nu!

Helgen har varit rätt lugn, har pluggat lite inför de två prov jag ska ha veckan efter lovet. Smart av alla lärare att inte göra någonting förre lovet för "det är ju ändå ingen idé att börja på något innan lovet" utan sätter alla prov och uppgifter veckan efter lovet. Det handlar bara om själviskhet, att de inte ska ha saker att rätta som hänger över dem över deras lov, istället är det ju bättre att se till att eleverna inte får något lov eftersom de måste göra skolarbete istället.

Jag vet, jag vet, jag suger på att blogga, men jag tänkte iallafall berätta om vad jag gjorde i torsdags (typ en vecka senare, men ändå!).

Efter att jag hade kommit hem från skolan så satte jag mig framför TV:n, åt lite och gladde mig åt att det hade börjat snöa. Ungefär kvart i sju så satte jag mig farmför datorn och väntade på att den skulle ladda och ha sig. Detta tar ca tio-femton minuter så klockan var aldelles strax innan sju då jag kom in på msn och såg Johans offline medelande "Kid Galahad har sista minuten-spelning på Skene Folkets hus klockan 19:00. Du är välkommern, om du vill." OM jag ville! Eftersom jag inte hade sett dem på ett halvår och hade svår Kid Galahad-abstinens så kollade jag på klockan för att se om jag skulle hinna. Klockan var 18:58. Snabbt. och något ologiskt, beslutade jag att jag skulle hinna till Skene, trots snöstormen som härjade där ute och att det tar tio minuter att köra till Skene i vanliga fall. Plus att jag skulle behöva övertala pappa. Glad som jag var så sprang jag upp till köket och bad pappa att köra mig till Skene på direkten. "I det här vädret? Det går inte." "Okej, ja, du har rätt, det tänkte jag inte på..." sa jag med hundvalpsögon och började sakta med slokande huvud gå nerför trappan igen. En djup suck hördes från pappa. "Vill du väldigt gärna åka?" Jag svarade inte ens, segern var ju redan vunnen, utan sprang ner i hallen för att ta på mig ytterkläder.

Som tur var så hann jag, spelningen började inte förens 19:30 så jag hade gott om tid att sitta och titta på när Jonas och Mattias roade sig med Kristoffers synth-ljud. När dem väl körde igång med Coffecup så var jag överlycklig. Efter ytterligare fyra låtar så fick de gå ner från scenen men det räckte, jag var i extas.

Resten av tiden gick tyvärr inte åt att prata om hur underbart bra Kid Galahad är, utan det var några kulturkärringar som gav priser till några kulturgubbar och andra tanter med lila hår  för att dem hade målat krukor eller något sådant, jag lyssnade inte så noga. Varför skulle jag? Jag hade ju redan sett och hört det som jag trotsade snöstormen för; Kid Galahad.