Tankar om Vitryssland
Idag var jag i Borås för en MUF-grej; de hade bjudit in tre vitryssar som berättade om deras politiska situation. Alla tre kom från oppositionen och därför var ju det de återgav vinklat. Visst är Lukashenko inte den optimala ledaren för landet, men de pekade nog mer på hans fel och brister än förklarade hur det verkligen var. En statsvetare till exempel hade nog kunnat förklara det mer objektivt. Men jag fick ut ganska mycket av det i alla fall, går ju att ganska bra sortera ut fakta från åsikter, och det var mycket intressant. Dessutom var en av vitryssarna väldigt snygg.
En sak som jag tyckte var intressant var att de ansåg att förutom deras grannländer Polen och Ryssland så är Sverige det land som Vitryssland har mest kontakt med och det är defenitivt det land i väst som de har mest utbyten med. De nämnde inte bara samarbetet med Moderaterna utan också Sveriges ambassadör i Vitryssland; Stefan Eriksson. Jag fann det intressant eftersom att jag upplever att Vitryssland inte får någon större plats i svensk media och nyhetsrapportering. Vitryssland får inte ens kritik för att vara en diktatur eller kommunistiskt på samma sätt som t.ex. Kina, Nordkorea och Ryssland får. Kan i och för sig bero på att Vitryssland inte är en stormakt som Kina eller Ryssland och inte heller har ett så extremt politiskt klimat som Nordkorea. Man vet inte mycket om Vitryssland, om kulturen där och kända personlighter därifrån. Innan jag läste ikapp mig på Wikipedia innan MUF-mötet så var jag till och med osäker på om det verkligen var Lukashenko som var president - vet man inte ens namnet på statschefen är det illa. Vitryssland ligger ju ändå i Europa, man borde ha mer kunskap om ladet. Men det har man inte. Därför var det intressant att höra att det trots allt finns ett utbyte mellan länderna och att den uppenbarligen är mer känd i Vitryssland än i Sverige.
En annan intressant sak var medieklimatet i Vitryssland. Tydligen är tidningarna ganska styrda; det rapporteras nästan bara "goda" nyheter från Vitryssland och endast "dåliga" från utlandet. Tidningarna kan också lätt tvingas läggas ned om de t.ex. har publicerat något dåligt om en parlamentsledarmot. Staten försöker också kontrollera Internet, dock inte lika grovt som i Kina men till exempel oppositionspartiernas hemsidor kan tvingas stängas ned. TV är också kontrollerat; en av de vitryska gästerna jobbade på en lokal TV-kanal som sände via sattelit i Polen där alla får lov att uttrycka sina egna åsikter till skillnad från de statligt ägda TV-kanalerna. Att media är så kontrollerat är en stor anledning till att Lukashenko sitter kvar. Det är nämligen så att i Vitryssland röstar man inte på partier utan man röstar på personer. Problemet är bara att personer som hör till oppositionspartier inte får göra reklam eller komma till tals i media vilket gör att den vitryska befolkningen inte känner till andra politiker än de som Lukashenko har godkänt. (Allt detta är dock som sagt var berättat av personer som inte gillar regeringen i Vitryssland, så ta det med en nypa salt.)
Slutligen blev jag fascinerad av att det ändå finns människor som orkar engagera sig politiskt trots att de hela tiden blir motarbetade; inte bara svårigheterna med att kampanja och få sin röst hörd utan också att man kan bli avstängd från skolan eller nekas att åka ut ur landet. Vi frågade dem vad de tror krävs för att Vitryssland ska få demokrati. Ett tredje världskrig sa den ene, halvt på skämt. En annan sa tid, tio-tjugo år kanske. Jag beundrar dem verkligen, de har en vision och de kämpar i uppförsbacke för att nå den. Att varje dag få höra att att man har fel, att hela tiden bli motarbetad men ändå kämpa för att nå drömmen om sitt land är beundransvärt.
En sak som jag tyckte var intressant var att de ansåg att förutom deras grannländer Polen och Ryssland så är Sverige det land som Vitryssland har mest kontakt med och det är defenitivt det land i väst som de har mest utbyten med. De nämnde inte bara samarbetet med Moderaterna utan också Sveriges ambassadör i Vitryssland; Stefan Eriksson. Jag fann det intressant eftersom att jag upplever att Vitryssland inte får någon större plats i svensk media och nyhetsrapportering. Vitryssland får inte ens kritik för att vara en diktatur eller kommunistiskt på samma sätt som t.ex. Kina, Nordkorea och Ryssland får. Kan i och för sig bero på att Vitryssland inte är en stormakt som Kina eller Ryssland och inte heller har ett så extremt politiskt klimat som Nordkorea. Man vet inte mycket om Vitryssland, om kulturen där och kända personlighter därifrån. Innan jag läste ikapp mig på Wikipedia innan MUF-mötet så var jag till och med osäker på om det verkligen var Lukashenko som var president - vet man inte ens namnet på statschefen är det illa. Vitryssland ligger ju ändå i Europa, man borde ha mer kunskap om ladet. Men det har man inte. Därför var det intressant att höra att det trots allt finns ett utbyte mellan länderna och att den uppenbarligen är mer känd i Vitryssland än i Sverige.
En annan intressant sak var medieklimatet i Vitryssland. Tydligen är tidningarna ganska styrda; det rapporteras nästan bara "goda" nyheter från Vitryssland och endast "dåliga" från utlandet. Tidningarna kan också lätt tvingas läggas ned om de t.ex. har publicerat något dåligt om en parlamentsledarmot. Staten försöker också kontrollera Internet, dock inte lika grovt som i Kina men till exempel oppositionspartiernas hemsidor kan tvingas stängas ned. TV är också kontrollerat; en av de vitryska gästerna jobbade på en lokal TV-kanal som sände via sattelit i Polen där alla får lov att uttrycka sina egna åsikter till skillnad från de statligt ägda TV-kanalerna. Att media är så kontrollerat är en stor anledning till att Lukashenko sitter kvar. Det är nämligen så att i Vitryssland röstar man inte på partier utan man röstar på personer. Problemet är bara att personer som hör till oppositionspartier inte får göra reklam eller komma till tals i media vilket gör att den vitryska befolkningen inte känner till andra politiker än de som Lukashenko har godkänt. (Allt detta är dock som sagt var berättat av personer som inte gillar regeringen i Vitryssland, så ta det med en nypa salt.)
Slutligen blev jag fascinerad av att det ändå finns människor som orkar engagera sig politiskt trots att de hela tiden blir motarbetade; inte bara svårigheterna med att kampanja och få sin röst hörd utan också att man kan bli avstängd från skolan eller nekas att åka ut ur landet. Vi frågade dem vad de tror krävs för att Vitryssland ska få demokrati. Ett tredje världskrig sa den ene, halvt på skämt. En annan sa tid, tio-tjugo år kanske. Jag beundrar dem verkligen, de har en vision och de kämpar i uppförsbacke för att nå den. Att varje dag få höra att att man har fel, att hela tiden bli motarbetad men ändå kämpa för att nå drömmen om sitt land är beundransvärt.
Kommentarer
Trackback
