Thåström får fyra av fem Grodor

Att Thåström inte har utsetts till nationalskald eller mumifierats eller vad som helst som bevis på hans genialitet är för mig obegripligt. Det var en mycket bra konsert med fantastiska låtar. Han höll sig till samma låtlista som på turnépremiären vilket innebar att han förutom sitt solomaterial spelade tre Imperietlåtar och Cheops pyramid. Min lycka visste inga gränser när han körde Var e vargen. Ytterst bra låt.

Mellan låtraderna tog han ett par steg tillbaka och gjorde olika gester med händerna; satte dom till munnen eller knäppte dem eftertänksamt. Det är tydligen Thåströms grej, han har alltid gjort så, och en del irriterar sig på det men jag gillar det. Det såg ut som om han tänkte efter hur nästa låtrad gick eller själv blev överväldigad av känslan i sina låttexter. Det gav eftertryck till budskapet.

Han hade inte mycket kontakt med publiken, första gången han pratade med oss var efter fem låtar eller så. Och när han väl pratade efter att vi hade klappat som mest entusiastiskt sa han bara "tack för det" eller något likande. Men Thåström klarar sig undan med det.

Publiken var en brokig skara. Förvånande nog fanns det en hel del människor i övre medelåldern som hade kunnat vara någons mormor i publiken. Majoriteten av publiken bestod av mormödrarnas barnbarn, det vill säga emos i tretton-, fjortonårsåldern. Och sen normalt folk i min ålder.

Fan fan fan var magisk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0