Plaettan

Jag vet inte riktigt vad det har varit med mig den senaste tiden. I flera veckor har jag fått kommentarer om att jag verkar deppig men jag svarar alltid att det inte är något, att de barar inbillar sig. Sanningen är att det är något, men jag vet inte vad.

Nu borde vara den lyckligaste tiden i mitt liv; jag ska ta studenten, det är sommmar. Jag ska snart skiljas från min underbara klass som jag verkligen tycker om och borde njuta av de här sista dagarna med dem. Men det är som om att jag inte längre har något gemensamt med dem. Inte bara det att alla andra verkar mycket mer uppspelta över att ta studenten än vad jag är, allting de gör verkar så... Fel i mina ögon. Allting känns okej tills jag kommer till skolan. Då märker jag hur jag blir en annan - hur min röst får den där irriterande tonen, hur jag kommer på mig själv att svara med enstaviga meningar, hur jag stirrar rakt in i väggen istället för att vara med i konversationen. Men det är inte hos mina vänner felet ligger, inte egentligen, det kan det inte göra. Jag inser själv att mitt (ofrivilliga) beteende inte är rätt eftersom jag egentligen har massor gemensamt med dem. Jag kommer att sakna dem.

Så varför mår jag dåligt och låter det gå ut över mina vänner? Är det skolans stress som har exploderat? Ovissheten över min framtid? Mitt för tillfället trassliga privatliv? Min gamla depression som kommer tillbaka? Jag vet inte. Jag känner för att stänga in mig i mitt rum och gråta, men jag vet inte varför.

Jag hoppas att det går över snart.