Gamla vänner, grillning och långpromenader

Min helg, massa dagar för sent som vanligt. Men det hände ändå saker som jag tycker är värda att berätta om så därför struntar jag inte bara i det.

I fredags åkte jag till Varberg för att träffa min gamla vän Emil. Jag har känt Emil sedan vi var nio år och från att vi gick fyran till att vi gick ut nian var vi som ler och långhalm. Efter det har vi träffats bara någon gång om året, vilket såklart är alldeles för sällan. Men han flyttade till Varberg, jag bodde kvar i Kinna, gymnasiet tog upp mycket tid och så vidare. I maj ska han åka och backpacka i Asien i två månader, så jag kände att nu får jag passa på att träffa honom. Vi gjorde egentligen ingenting speciellt, satt mest och pratade och sådär, men det var ändå roligt att få umgås med min gamla vän igen. Det roliga var att ingen i hans familj visste att jag skulle komma. Som sagt var så har jag Och Emil varit vänner väldigt länge och jag har på sätt och vis vuxit upp i hans familj. Det var väldigt roligt att träffa dem igen och att se deras reaktioner när de såg mig; jag har ju inte sett Emils familj sen jag gick ut nian så de kände knappt igen mig.

På lördagskvällen åkte jag och Klas hem till Jocke för att "grilla och dricka lite sprit", som han skrev i sms:et. Det utvecklades till en ganska så livlig fest med rätt mycket folk. Det var en väldigt rolig och lyckad fest. Klas blev fullare än jag någonsin sett honom, vilket inte är mer än rättvist eftersom han har sett mig jättefull. Han blev dålig när vi kom hem och jag fick ta hand om honom lite grann. Men det förstörde inte kvällen ändå, det är sånt som hör till ;) Och Klas var knappast den enda som mådde dåligt dagen efter.

Klas var som sagt var dålig dagen efter och ville inte riktigt göra något annat än att sova och titta på TV fram till två på eftermiddagen. Jag är i en liten svacka just nu och redan under festen kvällen innan hade jag så mycket ångest att jag var tvungen att gå iväg en stund för mig själv. Samma sak hände på söndagen; jag bara kände att om inte jag skulle bryta ihop där och då så var jag tvungen att komma ut. Så jag lämnade min bakfulle pojkvän på soffan och gick ut på en långpromenad i det fina vårvädret. Det hjälpter faktiskt att få vara ensam med sina tankar en stund; kolla ut över en sjö eller kanske promenera i skogen. Fast allra mest hjälper det att prata, vilket Klas tvingade mig till på kvällen. Det känns bättre nu, jag har sådan tur som har en så kärleksfull pojkvän :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0