Plaettan

Nu är min bror snart hemma från sin operation. Han har i flera år haft en knöl på vänstra benet men det är först det senaste året som det har börjat besvärara honom. Det gör ont och svullnar upp efter att han har ansträngt sig fysiskt, och eftersom han tränar fotboll flera gånger i veckan och är en flitig besökare på gymmet så blir det väldigt ofta. Hela våren har han besökt olika läkare och specialister och idag är äntligen dagen inne för hans operation. Tydligen är det så att när man växer i puberteten så kan det hända att skelettet växer hejvilt, och det är det som har hänt med Daniel. Det är en sena på benet som hela tiden får gå över den här skelettknölen som har bildats och blir då irriterad och infekterad, med följden att benet blir stelt, svullnar upp, värker och inte går att stödja på. Det har hänt ett par gånger nu under våren att Daniel har ramlat ihop för att han inte kunna stödja på benet, så operationen har varit efterlängtad. Han ska komma hem när som helst nu, nyopererad och groggy på morfin. Pappa skjutsade honom, själv så har jag stannat hemma och varit en orolig storasyster. Skönt att veta att det är över nu i alla fall och att om bara några veckor är benet läkt och allting är som det ska igen.