Första advent
Utekväll
I lördags så fick Klas träffa mina vänner för första gången. Han följde med mig, Emma, Nina och Gråfalk på krogen i Göteborg. Var lite nervös för hur det skulle bli och om han skulle ha roligt, men det gick jättebra. Alla hade jätteroligt och Klas blev inte alls utanför, vilket jag var lite rädd för. Vi gick, efter att ha blivit nekade att komma in på ett par ställen, till Rockbaren där vi sjöng med i musiken och drack teqila. Nina hade lite väl roligt, och fick oss mer eller mindre utkastade, men det gav oss bara tid att käka fyllehamburgare ;) Hoppade av bussen vid halv fyra, och då väntade en promenad på ca två kilometer till Klas lägenhet. Fy faaaaaan vad kallt det var! Strumpbyxor och högklackat är ingenting man ska gå i när det är minusgrader. Tog lång tid innan jag tinade upp igen.
Försov mig
Hade en sjukt stressig morgon. Vaknade av väckarklockans brölande klockan 6, stängde av den och blundade en sekund. När jag öppnade ögonen igen så hade det gått en timme. Panik! Behövde gå ut till bussen kvart i åtta, så jag hade 45 minuter på mig att fixa allt som i vanliga fall brukar ta 1 timme och 45 minuter. Fanns ju inte en chans att jag skulle hinna så jag fick bortprioritera att sminka mig och lite annat sånt. Men jag hann med bussen! Och när jag väl hade hunnit ifatt den timman så gick resten av dagen bra.
Hade tenta idag
Ett osvenskt ögonblick
Intträffade en liten rolig sak på bussen idag. När jag gick på bussen så var det en kille som genast fick ögonkontakt med mig och sken upp, sådär som man gör när man ser någon som man känner. Men ju närmare honom jag kom desto mer osäker såg han ut. Jag kände inte igen honom alls därför så frågade jag honom om vi kände varandra. "Jag tror att vi är bekanta, vad heter du?" var hans svar. Jag räckte fram näven och presenterade mig, varpå han konstaterade att vi inte alls kände varandra. "Men då ser vi till att bli bekanta nu då" svarade jag och satte mig på platsen jämte honom. Han visade sig vara jättetrevlig och vi pratade hela vägen hem. Roligt med sådana spontana stunder ibland, och att det finns de som vågar vara lite sociala :)
Sammanfattning
Har tenta på måndag och är väldigt nervös inför den. Har pluggat alldeles för lite, igen.
Helgen
Fredag:
Det var fest hos Klas och rätt många dök upp. Var en del folk jag inte sett på länge, som t.ex. Benny, som det var roligt att träffa. Vi lekte "jag har aldrig" och "sanning och konsekvens", var många hemlisar som avslöjades. Kändes som att jag avslöjade mest; vid varje omgång tittade alla på mig för att se vad för hemsk hemlighet jag skulle avslöja. Vid tre hade alla åkt hem, förutom fyra killar som väntade på sin skjuts. Jag och Klas gick och plockade ölbukar i lägenheten när vi hörde att killarna i vardagsrummet kollade porr. När vi kom in i vardagsrummet låg två och sov, en pratade i telefon och den fjärde kollade på TV:n. Så kan man också avsluta en fest ;)
Lördag:
Först var jag och Klas jättesega men vid ett tog vi tag i oss och gjorde iordning oss för att åka till Göteborg. Målet var jul på Liseberg. Det var sjukt mysigt med alla tända ljus, julmusiken, fejksnön, glöggen... Allt! Vid ett tillfälle kände jag mig så lycklig av att gå där med Klas att jag började gråta. Pinsamt, men tror inte att Klas märkte något. Var bara så... Lycklig :) Jag åt souvas - renkebab - för första gången, det var gott. Vann en kartong Noblesse och blev jätteglad, tills jag insåg att jag hade spelat bort typ 80 kr för att vinna den lilla chokladasken värd 25 kr. Men det var värt det, det hör liksom till Liseberg ;) Vi var på Liseberg typ hela dagen, sen åkte vi hem helt utmattade. Vi orkade inte laga mat utan köpte pizza istället. Sen slappade vi framför TV:n. Klas somnade på soffan vid åtta och vaknade av sina egna snarkningar. Vid tio gick vi och lade oss och konstaterade att vi var ett pensionärspar. Dagen var verkligen helt perfekt :)
Söndag:
Söndagen var den dag jag fasade inför. Jag är rädd för allvarliga förhållanden och har aldrig träffat pojkvänners föräldrar. Jag tycker att träffa föräldrarna och resten av släkten är något man gör veckan innan bröllopet typ, eller i alla fall när förhållandet är väldigt seriöst. Trots det hade jag gått med på att träffa Klas familj, trots att jag och Klas bara varit ihop i ett par veckor. Jag var sjukt nervös. Först var det hans föräldrar, hans syster och hennes pojkvän som vi skulle äta fars dag-lunch med på Thai Silk Palace i Borås. Det gick ganska bra tyckte jag och jag slappnade av efter ett tag. Klas familj var trevlig och inte så frågvisa som jag fasade för. Maten var också god och jag smakade bläckfisk för första gången (kändes som att äta gummiband). Efter en lång lunch, med alldeles för mycket mat, så åkte vi vidare för att träffa fler av Klas släkt. Vi åkte till hans morföräldrar där hans tre mostrar och de flesta av hans elva kusiner fanns. Jag sa knappt ett ord i bilen på väg dit, jättenervös var jag. Var också ganska trevligt tillslut. Det värsta är ju att alla sitter och tittar på mig och bedömer mig. Det är ju det som är det jobbiga. Jag var ju inte direkt rädd för att de skulle vara otrevliga, men grejen att man ska sitta där och svara på frågor och vara söt och le och försöka vara den perfekta "svärdottern" och ge ett gott intryck är riktigt jobbigt. Man siter i ett rum i flera timmar och blir bedömd av tio, femton personer och försöker äta tårta samtidigt. En av småkusinerna, Isak, blev "kär" i mig. Han och jag spelade luffarshack nästan hela kvällen och han ritade ett hjärta i min hand som tecken på vår kärlek. Tyvärr råkade jag lära honom ordet "kinky" (jag skämtade med de andra i min ålder och sjuårige Isak hörde mig) vilket jag fick sen heta resten av kvällen. Jag hoppas verkligen att han glömde av ordet senare, eller att han åtminstonde inte berättade för sin mamma vem som lärt honom det.
Herlgen var med andra ord ganska fullspäckad, och väldigt mysig:)
Hemmafru för en dag
Klas jobbade precis som vanligt idag och klev upp tidigt för att gå till jobbet. Jag är dock ledig på torsdagar så jag kunde ligga kvar och lata mig i flera timmar. När jag väl klev upp så kände jag mig lite som en hemmafru som väntade på att sin man skulle komma hem efter en hård dag på jobbet. Jag gillade faktiskt tanken och bestämde mig för att ta fasta på den genom att diska och städa. När Klas, dvs. min hårt arbetande man, kom hem under lunchen så var det till en mycket mer välstädad lägenhet. Det var bara mitt förkläde och en svinrygg som fattades, annars hade jag kunnat tas för en riktig hemmafru från 50-talet. Men det var faktiskt ganska roligt, om inte annat för att jag överraskade honom rätt rejält. :)
Förtäckt rasism
Jag är så trött på denn brist på respekt. "Åh, vilka lustiga små figurer! Tänk vad lustiga saker de där indierna tror på!" Man ska alltid förlöjliga andra kulturer och se dem som lägre stående; man skulle aldrig skratta åt en dramatsiering av passionshistorien. Man tar inte andra religioner på allvar, det är bara roliga figurer. Det var ju just därför klädkedjan Indiska sålde trosor med hinduiska gudar på för några år sedan. I de flesta västerlänningarnas ögon är det bara fantasifigurer i samma stil som Musse Pigg. Att trycka trosor med Jesus på är otänkbart, för han har ju funnits på riktigt, åtminstonde finns det många som tror det, honom ska vi respektera. Det är lite roligt och exotiskt, och att ha en staty av en hinuisk gud på fönsterbläcket är en spännande inredningsdetalj. Hur många tycker att det är lika "spännande" med en bild på Maria eller Jesus på korset på väggen? Rasism är vad det är.
Min bror berättade att en av hans klasskamrater häromdagen kläckte ur sig att det är bra att man som västerlänning åker som turist till diktaturer för då "kan vi ju lära dem vad demokrati och mänskliga rättigheter är för något". Han kunde lika gärna sagt "stackars lilla neger, dig ska vi stora starka vita västerlänningar ta hand om". Jag blir mörkrädd.
Är det verkligen bara jag som har förmågan att öppna mitt sinne för nya kulturer och tänka fem centimter längre än vad näsan räcker? Visst är jag inte perfekt, och jag kläcker säkert ur mig rasistiska kommentarer som från början inte är illa menade. Men jag anser ändå att jag har större respekt för andra kulturer än vad många andra runt omkring mig har. De flesta västerlänningar tror att deras sätt är det bästa sättet att leva på. Alla andra som inte lever i det vi kallar för demokrati och som har andra politiska åsikter än de på förhand godkända (dvs. kaptialsim, vissa mått av liberalism och vissa mått av socialism) lever i misär, diktatur och är okunniga. Det är synd om alla andra. Det värsta är att detta är inga nya tankar av okunniga ungdomar som lever i bekvämlighet. Det är precis samma tankar som ledde till att Europeiska länder gav sig ut till resten av världen och tog kolonier. Det blev för det mesta inte så lyckat och de flesta är överens om att det är ett ganska mörkt kapitel i Europas historia, men ändå sitter många kvar med samma åsikter och sätter sig själv över andra kulturer.
Som sagt; det är rasism. Och tyvärr verkar jag vara den enda som upprörs över det.
Hade glömt hur mycket jag tycker om snö
Migrän i skolan
Det värsta med migrän är att det håller i sig så länge. Även om jag tar medicin som tar bort de värsta smärtorna så har jag ändå ont i huvudet och mår illa i flera timmar efteråt. Det är helt omöjligt att fortsätta med det man höll på med och man är helt utslagen resten av dagen. Ibland så håller huvudvärken i sig till dagen efter. Det är verkligen inte roligt.
I Borås
Presentkort och glass med hallonsås
Efteråt så överraskade han mig och bjöd mig på restaurang. Vi gick till Oliven, ingen utav oss hade varit där förut. Det var ett jättebra och mysigt ställe där de serverade medelhavsmat. Jag beställde in pasta och Klas åt någon form av grillspett. Till efterrätt så åt vi båda glass med hallonsås. Var hur gott som helst och jag blev jättemätt. En riktigt trevlig kväll. :)